Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

4. Klyvplatser på och kring en stenåldersboplats (?)
- i skogsmark ovanför Adolfsbergsvägens slut.
Ibland, när jag befinner mig ute i skog och mark, får jag en märklig känsla av att befinna mig på en gammal boplats
från sen stenålder. När jag vandrar omkring i den höglänta skogsmarken ovanför Adolfbergsvägen, så får jag en
sådan känsla. Känslan är väl egentligen inte så svårfångad . Det går nog ganska bra att sätta fingret på vad det är för
faktorer som utlöser den:
Jag ser här en stor jämn yta mellan två högre liggande markpartier. Ytan verkar stenröjd - fast inte helt. Här står flera
stora märkligt formade - troligen genom äldre traditionell stenhuggning - block, som har skyltkaraktär. Några block
har också den typiska uppspräckning (sprickblock) som man ofta ser på gamla boplatser. Och på några ställen ser
man små upphöjningar i marken med stenpackningar, som döljer sig under markvegetationen. Ibland kan dessa små
upphöjningar vara försedda med ett par större markerande block. Men det som framförallt väcker min boplatskänsla
är två ganska stora ovalformade nedsänkningar i markytan - en på varje sidan om den stora jämna aktivitetsytan.
Nedsänkningarna verkar medvetet grävda och kan vara spår av gamla bobottnar. Vill man ytterligare bädda för en
boplatsmöjlighet här i den höglänta skogsterrängen, så kan man ta en titt på SGU:s strandnivåkarta. Det framgår då
ganska tydligt att en havsstrand låg alldeles nedanför just det här markområdet för ca 5000 år sedan ( se strandnivåkartan
nedan). Således måste platsen ha varit mycket lämpad för en fiskar/jägarbefolkning under stenålderns
slutfas.
Nå, boplats eller inte, här kan man ju förstås leta efter klyvplatser med borrkluvet stenmaterial. Och det har jag
också gjort. Jag upptäcker då ett särskilt intressant block, som har en tydlig skyltkaraktär och som har bearbetats
med borrteknik. En stor klossliknande stensugga har huggit loss från blockets översida med radklyvningsmetoden,
där flera grunda klyvborrhål anlagts tätt i en rad. Efter klyvningen har stensuggan placerat på blocket på ett sådant
sätt att både stensuggans och blockets borrännor exponerats på ett optimalt sätt. Det kan knappast råda någon
tvekan om att blockarrangemanget utförts för att skylta för något viktigt. Blockets ståtliga karaktär - med
branthuggna sidor (som verkar ha kluvits fram utan borrteknik) - vittnar om att det förmodligen långt tidigare
fungerat som skyltblock - kanske för en boplats. Om vi tillåter oss att skippa den långsökta möjligheten att blocket
iordningställts med borrteknik för att skylta för boplatsen, så måste vi alltså tänka oss att stenhuggare lång senare
kom hit med borr och kil och formade om den för ett nytt skyltsyfte. Tänker vi oss att borrklyvningen ägt rum i kristen