Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

7.1. Klyvplatsen som förmodligen ligger både i hög och i gräns
Strax väster om vårt skogsparti – på andra sidan en inäga – finns en välvd kulle (troligen en forntida
gravanläggning av stensättningstyp) med en del stengarnering. Troligen har det här funnits ett (eller
möjligen två) block, som fungerat som skyltblock för gravanläggningen (liknande typer av gravanläggningar
finns i närheten). Långt senare har det kullplacerade blocket utsatts för stenhuggning. Genom kilning i ett
ganska djupt klyvborrhål har ett blockstycke längst fram huggits bort och efterlämnat en blockkärna med
en branthuggen sida. Det losshuggna blockstycket tycks ha bearbetats vidare och styckats upp i mindre
bitar (varav en del uppvisar radklyvning), som lagts i en liten hög framför blockkärnan. Man kan fråga sig
varför den mer tidsödande radklyvningen använts för att skapa högens blockstycken. Radklyvning
förknippar man ju oftast med precisionshuggning för att få fram sten av god formkvalitet. Kravet på god
formkvalitet kan rimligtvis inte ha varit så viktigt i just det här sammanhanget. Möjligen har klyvborännorna
efter radklyvningen haft en tilläggsfunktion: att signalera gränsmarkering.
Gränslinjen fortsätter mot öster ända fram till bygränsen mellan Gränby och Husby. Jag vet egentligen inte
vilken typ av gränslinje det ursprungligen varit här. Den finns redan som en suddig (utsuddad?) linje på
häradsekonomiska kartan från början av 1860-talet. På senare kartor tycks det utgöra en sydgräns för de
skogsskiften som bildades, när Gränbys byskog skiftades. Men gränsen går inte nere i skogskanten mot
fälten utan ett eller ett par hundra meter högre upp i skogen och följer i stort den norra kanten av det
kalhygge som nyligen skapats längst ut mot fälten. Det är troligt att båda de klyvplatser, som beskrivs i 7.2
resp. 7.3 nedan i detta kapitel, utgör markering för samma gränslinje. Det är kanske det tydligaste
exemplet (i mina två presentationer som rör redovisning av klyvplatser i Storvretabygden) på att borrade
klyvplatser (med viss arrangering) kan ha använts som gränsmarkörer.