Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

7.3. Två nyupptäckta klyvplatser, där borrteknik använts.
Efter det att jag färdigställt beskrivningen av ovannämnda klyvplatser, hittade jag en vacker höstdag
ytterligare två borrade klyvplatser i området. Den ena av dessa ligger i linje med de två ovan beskrivna
(mitt emellan dessa) och har antagligen iordningställts för att skylta för samma gränslinje. Tre borrade
klyvplatser i en och samma gränslinje kan rimligtvis inte vara en slump utan stärker hypotesen att borrkluvet
stenmaterial åtminstone ibland anvämdes för att markera gränser.
Den andra klyvplatsen upptäcktes ganska nära den imponerande stenpyramiden. Nedanför ett block med
en helt slät klyvsida ligger ett blockstycke som visar sig ha klyvborrännor på undersidan. Klyvsidan på det
närstående blocket har (trots den fina huggkvalitén) inga borrännor och förefaller således ha huggits fram
med traditionell teknik. Jag har tidigare betraktat blocket som ett skyltblock (sannolikt för den närliggande
gravanläggningen). Det kan nog fortfarande stämma. Men blocket har nog då haft en annorlunda
utformning. Den vackert kluvna sidan har nog tillkommit i anslutning till den betydligt senare borrklyvningen.
Just här har, så vitt jag vet, ingen gränslinje (vare sig bygdegräns eller skiftesgräns) löpt fram.
Det stärker antagandet att det kan röra sig om en husbehovshuggning. Det förhållandet att såväl block som
bredvidliggande blockstycke saknar matchande borthuggna stenstycken pekar i samma riktning. Ett annat
tolkningsalternativ är förstås att också borrklyvningen här ingår i stenskyltningen för de gravanläggningar
som finns i området. Se vad som skrevs om ”gammelhypotesen” i presentationens inledning! Så länge som
vi har svårigheter att säkerställa åldern på enskilda klyvborrännor så får vi kanske hålla en dörr om inte helt
öppen så väl ända en smula på glänt för denna ganska svårsmälta hypotes.