Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Den upprättstående kolossen visar här den sida som hyser den flera meter långa borrännan. Det är intressant att notera att
det mossparti, som en gång etablerat sig på toppen av kolossen, antagligen växt hela vägen ner till stenfoten i det lite
skrovliga mittpartiet på den stora stenväggen. Det tar tid för stenmossor att etablera sig på så här släta och branta
stenytor. Och mosstillväxten, som antagligen skett i små steg uppifrån, har pågått under mycket lång tid. Och mosstråket
verkar ännu inte ha etablerat sig på ett stabilt sätt. På några partier har det nog funnits mossa som försvunnit.
Den imponerande mossetableringen här antyder att det nog gått åtskillig tid sedan borrklyvningen skedde. Exakt hur lång
tid är svårt att fastställa. Men förmodligen är det så länge sedan att stenborrningen bör ha skett manuellt - vilket förstås
gör borrningsprestationen än mer imponerande. För att vara så lång har borrännan en förvånansvärd liten diameter, vilket
antagligen också tyder på hög ålder.