Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Bilden visar den blockrika kullen längst ut mot kolonilottsvägen. Den här typen av stenkullar är svårbedömda: rör det sig om spontana kullar
som naturen själv format eller är de anlagda av människor för att fungera som exempelvis gravplatser? Eller kan möjligen båda
tolkningarna vara korrekta? Och att det i så fall rör sig om ett samspel mellan människa och natur? Tänker man sig att den här naturliga
kullen inkluderar en påbyggd gravkulle, så kan ju faktiskt den huggna stenformation, som vi ovan presenterat (och som skymtar i
högerkanten /se pilen/) utgöra en skyltning för anläggningen. I närområdet finns också flera uppställda stenar, som rimligtvis haft någon
skyltnings-/markeringsfunktion. Alldeles bakom högen i skogsslänten ner mot fältet vid kolonilottsområdet finns flera små klyvplatser (se
föregående avsnitt), där borrteknik avvänts vid klyvningen. I skogsområdet innanför finns också märkliga, svårbedömda blockhögar.