Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

3. Klyvplatserna nära Tipptoppvägens slut.
Inte så sällan så sammanfaller borrkluvet stenmaterial rumsligt med spår av äldre stenhuggning och
uppställda skyltblock. De stenhuggare som bemästrade borrteknik verkar således inte ha varit först på
plats. Stenfloran verkar ha tuktats och formats långt tidigare. Det samgåendet är kanske inget att förvånas
över när man stöter på det i gammal jordbruksbygd. Men att återfinna samma samband uppe i den
höglänta, avlägsna och svårforcerade Storskogen kan nog uppfattas både förvånande och svårsmält för de
flesta. På båda de klyvplatser, som nedan ska beskrivas, så finner vi dock det här sambandet. Klyvplats 1
befinner sig mycket nära en uppallad stensugga, som djärvt skjuter ut över en klippbrant, och även mycket
nära en svårtolkad blockhög av huggna block (utan spår av borrännor) som med stor säkerhet arrangerats
av människor. Klyvplats 2 kopplar också till gammalhuggna block och stora skyltande flyttblock – och
faktiskt även till stenröjda ytor (varav en är tydligt nedsänkt i markytan). Möjligen rör det sig om gamla
bobottnar från sen stenålder. Kanske är det när allt kommer omkring inte så förvånande att hitta spår av
boplatser och gammal stenhantering i det här höglänta Storskogsområdet. Under sen stenålder var
skogsområdet omgiven av en skärgård med riklig tillgång på fisk och säl. Det var inte konstigt att människor
bosatte sig här och levde och verkade här – och ägnade sig åt olika typer av stenhantering, där naturlig
sten omvandlades till kultursten. Mer förvånande är nog då att människor lång senare ägnat sig åt
stenhuggning med borrteknik i samma område. Det fanns inga skäl för jordbruksbygdens bönder att dra så
långt upp i oländig skogsmark för att hugga och hämta hem sten till husbehov. Och även om det går ganska
tätt med skiftesgränser genom skogsområdet, så har det borrkluvna stenmaterial, som ligger utspritt på
marken, ingen gränsskyltningskaraktär. Och frågan är väl om så stora stenhuggningsinsatser
överhuvudtaget skulle ha genomförts enbart för skyltning av en mindre skiftesgräns i skogsmarken.
Så hur ska vi då förklara den borrklyvning av sten som skett i området? Ja, vi vet egentligen inte. Men i
samband med beskrivningen av klyvplatserna nedan ges några tänkbara förklaringar.