Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

13.2. Kluvet stenmaterial i närheten av den borrade stensuggan
- och ett unikt lärkbestånd -
När jag strövar igenom skogspartiet mellan den borrade stensuggan och de stora huggna
blockytorna med stensuggor nedanför, så hittar jag åtskilliga klyvplatser. Men kanske ska man
inte kalla dessa fyndplatser med borrade blockstycken för klyvplatser. För ibland ser det faktiskt
ut som om som om vissa vackert huggna blockklossa bara dumpit ned från himlen - eller forslats
hit och släppts ner på platsen. Ibland kan man nog efter mycket letande hitta någon närliggande
överväxt klyvplats - men inte alltid. Man kan naturligtvis fråga sig vad dessa vackert huggna
blockklossar har för ärende långt ute i skogsmarken. Om det rört sig om husbehovshuggning så
borde ju dessa stenklossar, som man lagt ner mycket arbete på att hugga till, ha varit bland de
första huggna blockstycken, som transporterades hem till byar och gårdar. Möjligen skulle man
kunna tänka sig att dess vackra rätvinkliga klossar använts för att markera en gränslinje. Men om
så vore fallet hade man nog bemödat sig om ställa upp dem på ett vackert sätt (uppställda på ett
stenpodium, uppallade på understenar eller ställda i ett röse). Stenklossarna i det här området –
liksom i många andra områden har inte arrangerats på ett sådant sätt att man får intrycket att de
ska uppfattas som skyltobjekt.
Lika svårt som det är att förstå varför stenklossarna finns här i området lika svårt kan det kanske
vara att förstå varför det växer ett litet lärkbestånd här bland den kluvna stenen. Det är i vart fall
enda gången som jag träffat på ett sådant bestånd under mina strövtåg i Storskogen eller i
närbelägna höglänta skogsmarker. Träden är ganska små och ser lite förtvinade ut. Antagligen
har de inte trivts särskilt bra här. Möjligen är träden äldre an vad storlek och höjd antyder.
Kanske är det en kvarleva från något inplanteringsexperiment under 1800-talet. Jag har
egentligen ingen aning. Men kanske markägaren sitter på information om det unika lärkbeståndet,
som faktiskt fick mig att tappa stenfokus för en lång stund.