Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

stärker möjligen den bilden. Kanske har flisan en gång stått som gränsmarkör ovanpå det platta blocket. Jag
har sett liknande konstruktioner med stora stenflisor på platta stora block på andra ställen i skogsmarken i
Storvretabygden. Man skulle faktiskt kunna tänka sig att det plattakade block med ett stort blockstycke på
taket (se s. 928 nedan ), som står i gränssträckningen nära Tipptoppvägen (bara ett litet stycke bort) är en
variant på samma skylttema.
Men vissa stenhuggningsinsatser går knappast att förena med tanken att stenhuggningen här bara haft en
formande funktion för att skapa ett spektakulärt skyltobjekt. Stenhuggningen har ju fortsatt med
anläggning av såväl vertikala som horisontella klyvhål efter det att blockkroppen fått sin form. Det styrker ju
snarare tolkningen att det rör sig om en vanlig blockstentäkt. Möjligen går det att förena dessa två
tolkningar. Någon gång kan gränslinjen ha flyttats något tio-tal meter och det tillformade blocket kan ha
förlorat sin gränsmarkerande funktion. Stenflisan på det platta taket gömdes undan och blocket kom att
utsättas för stentäkt. Den formade blockkärnan var ju som gjord för en framgångsrik stentäkt. Av någon
anledning slutfördes inte den påbörjade stentäkten. Något tycks ha gått åt skogen här i skogen. Block är
oberäkneliga - och människor likaså!
PS. Jag har svårt att släppa det här överdrivet uppborrade blocket. Jag har ibland tänkt mig att det fått
fungera som övningsobjekt. En äldre erfaren stenmästare har låtit unga lärlingar gå loss på blockkroppen för
att lära sig borr- och klyvteknik. Eller kanske har det utsatts för en ren destruktionshandling. Man har helt
enkelt borrat sönder det för att markera att det inte längre är ett giltigt gränsskyltningsobjekt, eftersom
gränsen flyttats en aning just här. Ja, vem vet!?