Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

16.1. Klyvplatser i hagmarken
Inom det större undersökningsområdet beskriver vi borrade klyvplatser på tre olika markytor. Den första
(som kommer att beskrivas i det här avsnittet) finns i den fältnära hagmark – som nu häller på att växa
igen med sly och som sträcker sig mellan det större skogspartiet och fram till det stora uthuset vid
slutet av en liten avfartsväg från väg 290. Den andra markytan omfattar det stora skogspartiet norväst
om hagmarken. Den tredje markytan, slutligen, utgörs av ett mindre skogsparti (öster om hagmarken),
som gränsar till en grupp hus (antagligen sen bebyggelse norr om Östa by). (Se det bifogade
kartutsnittet från Lantmäteriets Topografiska karta ovan!).
Idag, när jag vandrar fram i hagmarken, har jag märkbart svårt att orientera mig. Slytillväxten har nått
sådana dimensioner att jag har svårt att återfinna de klyvplatser, som jag, utifrån tidigare besök, vet ska
finnas här. Kanske är det fel att skylla på skymmande sly. Kanske är det bara så att jag har en dålig dag
och har svårt att fokusera på borränneletning. Hur som helst så återfinner jag bara knappt 50 % av de
klyvplatser, som jag tidigare funnit i området. De flesta klyvplatserna är till sin utformning ganska
ordinära och har nog producerat sten till husbehov. Strax nedanför uthuset finns dock ett blockrikt
område, där mer storskalig stenhuggning ägt rum. Just här har jag märkbart svårt att orientera mig idag.
Men jag hittar i vart fall ett par exempel, som visas nedan i det här avsnittet. Det blockrika området där
stenhuggningen ägt rum har möjligen en äldre historia. Man anar här en del upphöjningar i marken
som skulle kunna vara gravkullar. Kanske har områdets storblockiga karaktär stimulerat till anläggning
av gravplatser här. Och blocken har fått släppa till stenmaterial till gravarna och har samtidigt formats
för att skylta för gravplatserna. Långt senare har stenhuggare, som behärskade borrteknik, upptäckt
blockens potential och utsatt dem för stenhuggning ytterligare en gång.