Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Återstår i det här kapitlet att något beskriva den imponerande blockhög, som finns i samma område som de
borrkluvna blocken. Blockhögen är med största sannolikhet en klyvplats, där gammal traditionell
stenhuggning bedrivits. Visserligen kan naturkrafterna stycka block på märkliga sätt. Men här är det högst
sannolikt människor, som skött styckningsarbetet. Två stora block står märkligt lutande mot varandra och
framför finns en något ojämn plattform av huggna block. I närområdet finns flera block, som utsatts för
stenhuggning. Blockhögen har skapat en egendomlig stämning runt sig. Och det är svårt att se den som
enbart en kaotisk klyvplats. Blockhögen ger intryck av att vara arrangerad och har skyltkaraktär. En del block
i högens närhet verkar medvetet positionerade och ökar på platsens skylteffekt.
Kanske rör det sig rent av om ett stenmonument från sen stenålder, då människor sannolikt bodde
permanent i området? Kanske har det rört sig om ett boplatsmarkerande eller kultplatsmarkerande
blockhög? Men skyltande monument har också byggts betydligt senare i skogsmarken för att markera
skogsgränser. Och man kan naturligtvis inte helt utesluta att det kan röra sig om en gränsrelaterad
blocksamling. Men det är nog inte mycket som talar för det. Anläggningen är alldeles för stor och
resurskrävande för att skylta för någon obetydlig skiftesgräns. Och mig veterligt har ingen bygdegräns
(bygräns, sockengräns eller häradsgräns) löpt fram över det här området. Den vackra blockhögen passar nog
trots allt bäst som stenåldersmonument.