Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

var förtrogen med var spränghålsborrning. Jag minns från min bardom (slutet av 1940-talet) hur två
karlar samarbetade kring stenborrningen. En av dem slog på borrhuvudet med en slägga medan den
andra höll i borret och vred det en smula mellan varje slag. Jag minns också att det efter ett tag
smällde ordentligt från de borrade stenplatserna. Här var det således alldeles klart att det handlade
om spränghålsborrning.
Så småningom listade jag dock helt på egen hand ut att man kunde borra hål i sten för annat syfte än
sprängning. Man kan kila med järnkilar i borrade klyvhål och därmed klyva sten på ett kontrollerat sätt.
Efterhand har jag också hittar några få sådana järnkilar, som blivit kvar i klyvhål, som inte helt spruckit
upp. Egentligen hade jag inte behövt använda någon tankemöda för att komma fram till detta. Det
skulle egentligen ha räckt med att googla på internet. Här finns åtskilliga bra instruktionsvideos, som
visar hur stenklyvning med borrteknik går till.
Efter hand utvidgade jag mitt kulturstenssökande till andra områden i Storvretabygden. Och även i
dessa områden har jag funnit rikligt med borrkluvet stenmaterial. Eftersom vi vet ganska litet om
borrklyvningen ursprung, ålder och användningsområden, så bestämde jag mig så småningom för att
presentera mina inventeringsresultat. Trots de metodiska bristerna kan det förhoppningsvis utgöra en
informationsbas (kanske är det den enda som ännu så länge finns), som kan ge ett avstamp mot
fortsatt forskning och kunskapsbildning på området.