Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

11. Inäga och närliggande skogsparti vid Vittulsberg
Strax efter den långa lönnallén och bakom en stort långsträckt uthus går en mindre grusväg i riktning
mot Jälla. Vi har varit i det här området tidigare (se Kap. 10). Men då följde vi vägen ett lite längre
stycke och gick över höjden ner mot skogspartiet med den stora och imponerande klyvplatsen. Vi
nosade då bara på några klyvplatser i kanten av skogspartiet. Idag ska vi ta oss en bit längre in för att
leta efter ytterligare klyvplatser. Men vi tar oss hit genom en mindre fältväg, som går genom
hagmarken med en del steniga inägor. Steniga inägor är intressanta på många sätt. De har aldrig varit
uppodlade utan bevarats som betesmark genom årtusenden. Här finns det skäl att leta efter gamla
förkristna gravplatser, vackert formade skyltblock och spår efter olika typer av stenhuggning - såväl
oborrad som borrad. Jämför förresten inägan mellan två fårhagar (Kap. 18. nedan).
Efter att ha fotograferat en del intressanta stenplatser på det steniga inägeområdet (se bild och text
nedan) ger vi oss in i det intressanta och blockrika skogspartiet. Vi hittar rikligt med stenhuggningsinslag
- både av äldre (oborrad) och yngre (borrat) typ. På ett ställe står ett stort och välhugget borrkluvet
stenstycke uppställt vid några mindre blockstycken. Det är svårt att tro att det rör sig om ett
skrotstensblock, som bara av en slump hamnat i den här positionen, eftersom det har en så tydlig
skyltkaraktär. Man skulle kunna tro att det rör sig om någon form av gränsskyltning. Men så vitt känt
har det knappast gått någon bygdegräns genom det här området. Det uppresta blockstycket står i
kanten av en flack kulle med en del mindre block på krönet. Kanske rör det sig om en äldre gravplats.
Det finns många liknande platser i skogsområdet, som också skulle kunna vara blockrika gravkullar
- ibland med ett stort mittblock placerat högst upp. Kanske har det stått ett stort och imponerande
block här som skyltat för högen (troligen av stensättningstyp). Och kanske har senare tiders stenhuggare
försett sig på skyltblocket. Men varför har de i så fall efterlämnat ett relativt välhugget skyltblock?
Sedan är det faktiskt något konstigt med den långa klyvborränna på blockets ena sida. Längst upp är
borrännan bred. Och hela mitt pekfinger ryms lätt i rännan. Längre ner - när det återstår ungefär en
tredjedel av borrännans längd - får mitt pekfinger inte längre plats i rännan. Rännan är således betydligt
smalare längst ner. Det skulle kunna tyda på att ett borr med mindre dimensioner används i
borrningens slutskede. Helt säker på en sådan tolkning kan man dock inte vara. Antagandet bygger på