Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

På vissa ställen här på inägan ser man också spår efter gammal traditionell stenhuggning. Förvånansvärt ofta
liknar de äldre klyvplatserna de yngre borrade till sin utformning. Det tyder på att man ofta haft ungeför
samma huggstrategier, när man tagit sig an klyvningsuppgiften. Skillnaden är bara den att de äldre stenhuggarna
inte haft till gång till järnverktyg - i vart fall inte borr. Det hjälper avsevärt till att ha sett åtskilliga
klyvplatser, där borrteknik använts, när vi ska försöka identifiera äldre oborrade klyvplatser. Det är i vart fall
min övertygelse. Helt säker på att man lyckats identifiera en oborrad klyvplats kan man inte vara. Man får helt
enkelt inget facit. Det händer nog nog då och då att vi misstar en klyvning, som genomförts av blinda naturkrafter,
för en klyvplats där människor varit aktörer - men nog ändå oftare att vi gör misstag i andra riktningen.
Man vet naturligtvis inte exakt vad det oborrade kluvna stenmaterialet, som framställts här på inägan, använts
till. Men man kan kanske försöka sig på en förhoppningsvis rimlig gissning. På inägan finns några mindre
upphöjningar i marken - små välvda högar, som kan vara gravanläggningar. I kanten av inägan finns också en
kallmurad stenmur. Kanske har hugget stenmaterial här från inägan använts både till gravanläggningarna och
till stenmuren. Lite mer konfunderad blir man dock när man i anslutning till en hög finner en klyvborränna på
ett av de lite större block, som markerar högen. Kan det verkligen vara så att man använde borrteknik i klyvningssyfte
redan så tidigt (högen får väl anses vara anlagd senast under järnåldern)? Eller – vilket nog ändå är
rimligare - har senare tiders stenhuggare med kunskap om borrteknik huggit ner ett av högens skyltblock?
Och egentligen vet vi inte vilken typ av hög det rör sig om. Kanske är det inte - som jag antar - en gravhög.
Kanske är det bara en skrotstenshög, som erövrats av markvegetationen så att det ser ut som en jordtäckt hög.
Är det en skrotstenshög efter stenhuggning, som bildats här, så är det naturligtvis inte det minsta konstigt att vi
här finner ett block med en klyvborränna i ovansidan. Det är verkligen inte lätt att säkert belägga att
borrännor har en mycket hög ålder. Det räcker förstås inte med att hitta borrännor i forngravars stenskyltning.
Det krävs nog att man hittar borrännor på stematerial, som lagts ner i högen när den byggdes. Och det är det
ingen som gjort, så vitt jag vet. Men har man som många fackarkeologer en ide om att det borrkluvna
materialet är ungt och härstammar från de senaste århundradena så har man kanske inte ens brytt sig om att
undersöka stenmaterial från forngravar. Arkeologerna - liksom folk i allmänhet - söker knappast efter sådant
som man inte förväntar sig hitta.
I slutet av inägan, strax innan de lågt liggande fälten, finns en liten bergsrygg. Den sluttar tämligen brant ner
mot fältkanten. Några större skyltblock - i olika former - står uppställda på höjdryggens krön och sidor.