Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Stenhuggningsområdet – och särskilt då det traditionellt huggna stenmaterialet- har närmare beskrivits i ord
och bild i min presentation Blockhögarna i Storvretabygden, Del 2 (2018). Den finns uppladdat för gratis
läsning i e-bokformat på yumpu.com. Jag har där tillåtit mig att spekulera en hel del kring det traditionellt
huggna stenmaterialets ålder. Särskilt de röjda boplatsytorna och en del stenplatsers tydliga skyltkaraktär talar
för att det skulle kunna röra sig om mänsklig stenhuggning med rötter i sen stenålder. Men äldre stenhuggning
är ytterst svår att åldersbestämma. Det skulle faktiskt kunna vara så att den är jämnårig med eller
bara snäppet äldre än den borrklyvning, som vi ser några exempel på i området. Men även om det skulle
förhålla sig på det sättet, så säger det nödvändigtvis inte så mycket om den faktiska åldern, eftersom även det
borrkluvna stenmaterialet är svårt att åldersbestämma - något som vi många gånger i den här presentationen
kommer att få anledning att påpeka.
Det aktuella skogspartiet är bara ett exempel bland många på markområden där det traditionella
stenhuggeriet fullständigt dominerar över borrklyvningen – inte bara vad gäller förekomst utan också i den
spektakulära framtoningen. Den har en monumentalitet, som det borrkluvna materialet inte kommer i
närheten av. Och medan det borrkluvna materialet i sådana områden egentligen bara är värt en radanmärkning
så är det traditionellt huggna värt ett helt beskrivande kapitel. Men vi får passa oss och försöka hålla
emot. Den här presentationen ska ju främst handla om den borrkluvna kulturstenen.