Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

16.3. Klyvplatser –både gamla (oborrade) och unga (borrade) – i det mindre
skogspartiet.
Söder om det större skogspartiet ligger ett mindre skogsparti (se kartan på s.732 ovan) med en
mycket blockrik terräng. Jag ställer från mig cykeln, testar så att elstängslet inte är strömförande,
kryper igenom och börjar undersöka stenfloran. Här är stenhanteringen sammanpressad på en
relativt begränsad yta. Äldre och yngre (borrad) stenhuggning glider in i vartannat på ett
svåröverblickbart sätt. Och här och där kan man skönja blockskyltning, som antyder att det finns
gamla gravanläggningar här. Både gammal och ung stenhuggning kan ha koppling till gravplatsernas
blockskyltning. Äldre stenhuggning har bedrivits för att få fram stenmaterial till gravarnas
uppbyggnad och för att skylta för gravplatserna. De skyltande blockfloran har senare attraherat
stenhuggare, som arbetat med borr, slägga och kil. Borrklyvningen i området skulle användningsmässigt
kunna vara kopplat den bebyggelse som växt fram i områdets södra del. Men det vet
vi inte säkert. Min intryck är att flertalet av klyvplatserna här är äldre än bebyggelsen, som nog till
största delen tillkommit under 1900-talet - kanske t.o.m. efter 1950. Skogsområdet här är verkligen
intressant. Vi får här en komprimerad bild av stenhuggningens historia från tidig bronsålder till
kanske 1900-talets början. Och vi får också en hel del hjärngympa - för det är verkligen inte lätt att
sortera upp det huggna stenmaterialet i rimliga och förståeliga kategorier.