Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

5.5. Klyvplatser och bobottnar – och bara lite borrännor
Så länge människor bott i området har man säkert sysslat med olika typer av stenhantering för olika
syften. Och har man ägnat sig åt stenhantering, så har man också på olika sätt påverkat blockfloran i
området och därmed skapat kultursten, som borde vara möjlig att spåra än idag. För 4500 år sedan var
Storvretaområdet med Storskogen fortfarande en ö i en innerskärgård. Vårt undersökningsområde hade
kontakt med den stora havsfjärden, som smalnade av upp mot Vattholma, och den vattenpassage, som
skilde Vattholmalandet från Storvretalandet. Det var alltså ett utpräglat strandnära område.
Det är svårt att tänka sig att människor inte var bosatta i området vid den här tiden - inte minst med
tanke på de rikliga näringsresurser, som havsfjärdarna kunde erbjuda. Och de röjda ytorna - ibland
nedsänkta i marken - tycks ju också bekräfta att så var fallet. Antagligen kom de nedvandrande från ännu
högre höjder, som var tidigare tillgängliga för boende. I kapitel 4 har vi ju försökt fånga in detta högre
belägna området och hittat både bobottnar och kultursten, som förmodligen vittnar om dessa tidiga
innevånare. Men idag går vi inte så högt upp. Vi undersöker i stället förekomsten av äldre kultursten i
den långsträckta slänten ner mot fältkanten. Och stora problem ställer sig genast i vägen för vår
ambition att hitta riktigt gammal kultursten. Det är förstås inte helt enkelt att skilja äldre kultursten från
sådana stenformationer, som blinda naturkrafter skapat. Och det är förstås inte lätt att skilja äldre
kultursten från yngre oborrad kultursten. Människor har ju rört sig och verkat i området genom alla tider.
Men förmodligen har människor knappast bott i området sedan sen stenålder. Och det är antagligen de
permanent boende i området som mest präglat stenfloran här i sluttningen. Kluven sten (utan borrteknik)
behöver ju dock inte vara särskilt gammal. Den skulle ju faktiskt kunna vara jämnårig med det
borrade kulturstensmaterialet. Borrade och oborrade klyvmetoder har ju använts parallellt långt in i
modern tid. Och ytterligare ett problem är ju förstås att vi inte med säkerhet vet hur gamla de borrade
klyvplatserna i området är. Så även om en del av den oborrad kulturstenen inte är äldre än den borrade,
så kan den kanske ändå vara ganska gammal.