Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

8. Borrade klyvplatser och annan kultursten i Vaxmyra
Vaxmyratrakten är ganska styvmoderligt behandlad i den här presentationen. Jag har inte genomsökt området
på något systematiskt sätt i jakten på borrkluvet stematerial. Jag har bara gjort några sporadiska nedslag som
resulterat i två identifierade klyvplatser. En av de borrade klyvplatserna verkar vara ganska ordinär natur och har
möjligen tillkommit för att producera sten till en närbelägen stenmur, som skiljer haglandskapet från fältlandskapet.
Den andra klyvplatsen är nog däremot av betydligt större principiellt intresse. Den är belägen i
kanten mellan hagmark och höglänt skogsmark (Vaxmyragrytet) och har ett mycket stort spektakulärt flyttblock i
sin absoluta närhet. Klyvplatsen är liten. Ett mellanstort block har spräckts med borrteknik i två delar - en underdel
och en överdel. Men det är egentligen det enda som hänt på klyvplatsen. Inget stenmaterial har tagits från
platsen. Och någon husbehovshuggning är det nog med största sannolikhet inte fråga om. En möjlighet är att det
handlar om gränsmarkering. Kanske har det imponerande flyttblocket först utnyttats som spektakulärt
gränsmärke. Och kanske har man lite senare markerat gränsplatsen med en borrklyvning. Eftersom det redan
fanns en så spektakulär stenmarkering på plats var den signalerande borrklyvningen mer en formalitet och
behövde inte göras särskilt iögonfallande. Platser där två gränsmarkerande system (eller ännu flera) samsas om
utrymmet brukar jag kalla för kombinationsplatser* - och just den här platsen med ett stort spektakulärt
flyttblock och en liten borrad klyvplats skulle kunna var en sådan kombinationsplats. Att den borrade klyvplatsen
fungerar som gränsmarkering är den enda rimliga förklaring, som jag i nuläget kan prestera. Det är annars svårt
att förstå varför ett isolerat block (utan andra närliggande klyvplatser) delas i två delar utan att vidare bearbetas.
Jag har inte ”gps:at” klyvplatsen. Men det är mycket troligt att den ligger i den gränslinje (enligt topografiska
kartan, se bild nedan), som från hagmarken drar vidare upp över Vaxmyragrytet. Vid tillfälle får jag cykla ut till
klyvplatsen och koordinatsbestämma den. Men resultatet lär inte hinna tas in den här presentationen men
kommer naturligtvis att redovisas i en ev. framtida uppdaterad version.
Borrade klyvplatsers koppling till gränser i terrängen är naturligtvis ett område som den akademiska arkeologin
borde intressera sig för. För min del handlar det mera om - om nu liknelsen tillåts – att som amatör sätta bollen i
spel och trixa med den några gånger långt nere vid hörnflaggan på vänsterkanten för att sedan med en lång 50-
meterspassning lämna över den till proffspelarna på mittfältet – fackarkeologerna.
*Se mera om gränsmarkerande kombinationsplatser i presentationens sista kapitel (Kap. 22 i Del 2).