Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

21.3. Borrkluvna block och en spektakulär blockhög.
Lite längre bort i samma område finns ett mindre antal borrkluvna block. Ett av dessa block har en märklig,
bågformad, huggen linje på en blocksida, strax ovanför markytan. Det är ingen vanlig inhuggning. Men jag
har ändå sett samma bågformade inhuggning på ytterligare ett ställe i Storvretatrakten. Jag vet inte vad
båglinjen haft för syfte. Men man kan förstås tillåta sig att spekulera. Troligen har den huggits in för att
effektivisera och underlätta stenhuggningsinsatsen. Möjligen har den huggits in för att motverka att en
framprovocerad vertikal klyvspricka går hela vägen ner genom blocket. Efter själva klyvningen måste ju -
om nu klyvsprickan löper vertikalt hela vägen - de kluvna blockstyckena grävas fram. Kanske skulle båglinjen
avleda klyvspricka åt sidan så att den fortsatte parallellt med markytan genom blocket. Då krävdes ju inget
mödosamt grävningsarbete för att få fram lämpliga stenstycken. Men, som sagt, det är bara en gissning.
Man skulle ju också kunna tänka sig att den inhuggna båglinjen hade någon signalerande funktion –
exempelvis gränsmarkering – och att båglinjen fanns där innan borrklyvningen påbörjades .
I samma område finns också några block som stenhuggningsmässigt angripits på ungefär samma sätt som
de borrkluvna men som ändå inte uppvisar några spår av borrteknik. Trots att blocken inte borrats har de
ungefär samma form och utseende efter huggningen som de borrkluvna. Och kanske är det egentligen inte
så konstigt att de olika klyvmetoderna lämnar liknande avtryck i de huggna blocken. Det finns nog goda
skäl att anta att borrtekniken utvecklats ur äldre klyvteknik och att de olika hugginsatserna efterlämnar
likartade spår på klyvplatserna. Det gamla stenhuggningstänket har helt enkelt överförts på den yngre
borrtekniken. Just likheten i angreppssättet, när det gäller stenhuggningen, gör det lättare för oss att
identifiera äldre klyvplatser, som ju inte har något specifikt och otvetydigt identifieringstecken (som ju
borrklyvningen har genom de kvarsittande klyvborrännorna). Har man väl skaffat sig en god kännedom om
borrkluvet stenmaterial ute i skog och mark, så blir det avsevärt lättare att också identifiera oborrade
blockklyvningar - vare sig de nu är samtida med eller betydligt äldre än det borrkluvna stenmaterialet.