Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Vill man luta sig mot husbehovshuggningshypotesen så kan man naturligtvis konstatera att det inte är
långt till den stora och gamla gården Vittulsberg. Här har behovet av huggen sten för bostadshus och
uthus säkert varit stort under senare århundraden – och troligen tidigare än så. Men är vi verkligen rätt
ute när vi tolkar den här stenplatsen, som verkar så avgränsad och tillrättalagd, som en blockstentäkt,
som fått sitt nuvarande utseende helt oplanerat och slumpmässigt? Jag är mycket tveksam!
Men om vi avvisar båda hypoteserna, så blir det också problem att hitta någon annan rimlig funktion
för borrkluvets stenamaterial under senare århundraden. Kanske måste vi överväga möjligheten att
det borrkluvna stenmaterialet kan vara betydligt äldre och haft en både funktionell och tidsmässig
koppling till gamla boplatser och gravanläggningar i området. Mer forskning behövs som man brukar
säga. Eller man skulle kunna inskränka sig till att säga ”forskning behövs”, eftersom den akademiska
arkeologin ännu inte ens närmat sig ämnesområdet.