Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

I. Borrännor i användarmiljöer
- och lite om ålder och konst
Vill man se mycket borrkluvet stenmaterial på ett begränsat utrymme så finns det bättre platser att välja än de
enskilda klyvplatserna ute i skog- och hagmark. Lämpligen kan man bege sig till någon kyrkogård vid en gammal
stenkyrka. Särskilt givande för studiet av borrklyvningshantverket brukar särskilt de omgivande kyrkogårdsmurarna
vara. I dessa murar dominerar nästan alltid äldre stenhuggning (utan borrteknik) men vissa mursträckningar
kan ha en hög andel borrkluven sten. Och det är svårt att hitta mursträckningar, som helt saknar ett
borrkluvet inslag. I murarna hittar man exempel på både radklyvning och enkelhålsklyvning. Och man kan ta sig en
funderare på varför den ena eller andra borrtekniken valts just i det aktuella fallet. Och här kan man träna upp sin
förmåga att att hitta borrännor som döljer sig under lavskickt och mosstäcken. Och man kan öva sig i att hitta
även de svåridentifierade borrännorna – de som döljer sig i stenarnas underkanter och försvinner vågrätt in i
stenen.
Har man genomsökt en stenmurssträcka på 50 meters längd och inte funnit en enda borränna, så är det rimligt att
dra slutsatsen att man nog missat en eller annan borränna. Och det blir till att börja om och leta igenom samma
sträcka ytterligare en gång. Och hela tiden bör man givetvis påminna sig om att en kyrkogårdsmur har tre synliga
sidor: en yttersida, en ovansida och en innersida. Har man gjort om proceduren en fyra fem gånger utan att hitta
en endaste borränna, så är det rimligtvis läge att dra någon form av slutsats ang. avsaknaden av borrännor.
En slutsats kan ju vara att dagsformen ifråga om borränneletning inte varit på topp. Och då finns kanske anledning
att återkomma vid ett senare tillfälle och göra om sökproceduren. En annan slutsats skulle kunna vara att det här
murpartiet faktiskt helt igenom byggts av sten som inte huggits fram med borrteknik. En annan liknande slutsats
- men lite tuffare - skulle kunna vara att det genomsökta murpartiet är så gammalt att borrklyvningstekniken
ännu inte introducerats. I linje med den sista slutsatsen skulle man ju kunna tänka sig att man utifrån förekomst
eller avsaknad av borrännor i olika mursträckningar skulle kunna bestämma åtminstone en ungefärlig tidpunkt när
borrklyvningen introducerades. Men det förutsätter att vi ganska precist skulle kunna datera varje enskild
mursträckning. Redan här går man antagligen på pumpen. Antagligen har vi sällan tillgång till tillräcklig och
tillförlitlig information om åldern på olika mursträckningar vid svenska kyrkogårdar. Och en kyrkogårdsmur blir