Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

2.2. Klyvplats 2 i stenhuggningsområdet nära Norrbo
Klyvplats nr 2 i området finns bara något 100-tal meter från den ovan presenterade. Som vanligt har ett större block
utnyttjats som klyvplats. Ett ganska stort välformat blockstycke ligger på marken framför blockväggen. Både den
kvarstående blockväggen och det liggande blockstycket uppvisar klyvborrännor. Troligen matchar borrännorna
varandra, vilket skulle indikera att blockstycket med borrteknik (radklyvningsmetoden) huggits loss från den
kvarstående och upprättstående blockväggen. Helt säker på denna matchning är jag dock inte. En noggrannare
granskning av blockens form och storlek – liksom också av borrännorna – skulle behövas för att säkerställa detta. Det
är ganska vanligt att borthuggna stensuggor - ofta av vacker och användbar rätvinklig form (stenklossar) - ligger kvar
på borrade klyvplatser. Hade det rört sig om vanlig husbehovshuggning så hade nog den borthuggna stensuggan
styckats i mindre bitar och fraktats bort. Möjligen har den placerats framför blocket i rent skyltsyfte. Med tanke på
det relativt närliggande pyramidblocket ( som sannolikt ingått i något gränssammanhang) så kan man tänka sig att
också den borrade stenplatsen haft en gränsskyltande funktion . Men säkert är det inte.
Det tycks inte som om någon borthuggen stenmassa tagit bort från klyvplatsen, vilket förstår talar mot
husbehovshuggningshypotesen. Men det finns här goda skäl att betona ordet ”tycks” . Det är nämligen mycket svårt
att bedöma form och storlek på den ursprungliga stenplats, som omformats till en klyvplats. Min bedömning att all
stenmaterial tycks ligga kvar på en klyvplats måste därför nästan alltid tas med en viss nypa salt.
Den borrade klyvplatsen befinner sig inte bara nära det ståtliga pyramidformade skyltblocket (s.113) och den
välarrangerade blockhögen (s.112). I närheten finns också mindre klyvplatser, där medelstora block tycks ha styckats
upp (med traditionella klyvmetoder) och förvandlats till slarviga - ändå tydligt avgränsade - blockhögar. Vad som
ligger bakom blockhögsproduktionen vet vi inte. Och vi vet inte heller om de har någon relation till den närliggande
borrade klyvplatsen. Vill man försöka sig på att göra en intressant spekulation kring ett ev. samband så man ju kasta
fram möjligheten att det det rör sig om en övergångsperiod, när borrklyvning så sakteliga börjar ta marknadsandelar
från den tidigare helt dominerande traditionella stenhuggningen. Men så här ser det faktiskt ut i de flesta områden
där vi återfinner borrkluvet stenmaterial. Och skulle då alla vara övergångsområden, där huggteknikskiftet skett?
Tveksamt!