Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Om en märklig blockhög och en djärvt uppallad stensugga
Från klyvplatsen i slutningen vandrar jag ut mot högplatåns södra kant och stannar till en stund och betraktar
förvånad ett märkligt blockarrangemang. Ett stort avlångt block verkar till största delen ha styckats i mindre
blockbitar, som bildar en välvd långsträckt blockhög. I ena kanten står en del av originalblocket fortfarande kvar.
Huggningen här verkar inte ha något som helst med profan husbehovshuggning från senare århundraden att göra.
Jag funderade en stund över om det möjligen kunde röra sig om ett mycket gammalt blockgravsarrangemang från
sen stenålder eller möjligen någon form av rituell huggning, eftersom tyngdpunkten tycks ha lagts mer på själva
stenhuggningsaktiviteten än på framtagandet av sten av god kvalitet. Det är också tveksamt om någon huggen sten
hämtats från platsen. Möjligheten att det skulle kunna röra sig om en mycket särpräglad gränsmarkering längs en
skogsgräns dök också upp i huvudet. Utan att vara i stånd att prioritera någon tolkning framför de andra vandrade
jag vidare mot söder - bort mot det höglänta områdets kant.
Jag upptäcker på håll ett mindre block ställt framför ett större block. Bakom det större blocket försvinner markytan
och jag förstår att blocket står vid kanten till en brant, som leder ner till ett betydligt lägre område. Jag går inte
direkt fram till blockformationen utan väljer att vandra ner ett stycke i branten för att betrakta det större blocket
snett framifrån. Jag möter då en syn som chockar mig ordentligt! För djärvt uppallad över bergsbranten står en
stensugga ganska bräckligt vilande på en stödsten. Stensuggan skjuter långt ut över kanten. Och det är svårt att
förstå att den inte för länge sedan tippat över ända och ramlat nedför branten. Jag har sett andra stensuggor djärvt
uppallade över branter. Men den här suggan i branten i Storskogen tar definitivt hem djärvhetspriset!
Jag vänder tillbaka och betraktar stensuggan bakifrån. Det mindre blocket bakom är placerat på ett sådan sätt att
det ger ett nedtyngande baktryck på den uppallade stensuggan. Kanske är det förklaringen till att stensuggan inte
ramlat nedför branten för länge sedan.