Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

inte nödvändigtvis gammal bara för att den inte innehåller någon borrkluven sten. Äldre stenhuggningstekniker
fortlevde ju parallellt med borrklyvningstekniken ända in i modern tid. Har man haft relativt låga krav
på formkvaliteten i den stenmur som skulle anläggas, så har man kanske kunnat spara både tid och arbete
genom att använda en äldre huggteknik. Ville man ha en jämnare och tätare mur av ett mer enhetligt
utseende så valde man kanske att använda borrteknik för att få bättre kontroll över stenklyvningsprocessen.
Och ville man ha riktigt täta och jämna stenmurar ökade man kanske på radklyvningsinslaget på bekostnad av
enkelhålsklyvningen. Framtida forskning får väl utvisa vilken av faktorerna tid och kvalitet som spelar störst
roll för att förklara förekomsten/avsaknaden av borrännor i svenska kyrkogårdsmurar. Forskningsuppgiften är
antagligen inte helt lätt. Man behöver bara tänka på svårigheterna att operationalisera kvalitet.
Men vill man leta efter de tidigaste borännorna i svenska stenanläggningar så bör man nog inte välja
kyrkogårdsmurar som undersökningsobjekt. De är nog oftast inte särskilt gamla. Och det är nog få om ens
några idag kvarstående murar som kan dateras till medeltiden. Och borrännorna och borrklyvningstekniken
kan mycket väl ha sina rötter i tidig medeltid. Större chans att hitta mycket tidiga borrännor har vi då
rimligtvis om vi - för att nu stanna kvar på kyrkoområdet - undersöker de gamla stenkyrkorna med sina
gråtensmurar. Kanske skulle vi redan i de tidigaste medeltida stenkyrkorna kunna finna spår efter
borrklyvning. Men även om vi hittar borrännor i de gamla stenkyrkornas stenväggar, så är det förstås inte
säkert att borrklyvningen genomförts i samband med kyrkans uppförande. Nästan 1000-åriga kyrkväggar har
rimligtvis förändrats och restaurerats ett flertal gånger. Och det är svårt att avgöra om en sten med borränna
hör till det ursprungliga kyrkbygget eller till en senare renovering. Och även borrkluven sten i renoverade
väggpartier skulle ju faktiskt kunna vara ursprungliga stenar som återanvänts. Man måste nog förlita sig på
experter på gammal stenhuggning och på restaurering av gamla stenbyggnader (förmodligen en ganska
begränsad skara ) för att kunna göra säkra bedömningar om ev. borrkluvna stenar i kyrkväggarna hör till
kyrkans anläggningstid eller inte. Men experterna skulle naturligtvis behöva ett antal borrännefynd att arbeta
vidare med. Och här kan man naturligtvis tänka sig att en intresserad allmänhet (det rör sig kanske inte om så
många personer) skulle kunna hjälpa till och bedriva ”citizen science” och leta efter borrännefynd i gamla
stenkyrkor - fynd som sedan experterna skulle kunna arbeta vidare med. I ett avsnitt nedan (se Kap. 1.2.)
lämnas några resultat från min egen jakt på gamla borrännor .