Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Och den som vill leta efter tidiga exempel på borrklyvning i gamla stenanläggningar behöver naturligtvis inte
begränsa sig till intakta stenkyrkor. Det går förstås lika bra att undersöka gamla kyrkoruiner. Och vi behöver
naturligtvis inte hålla oss enbart inom det kyrkliga området. Vi skulle naturligtvis kunna utsträcka letandet
efter borränneinslag till gamla medeltida försvarsanläggningar, slottsbyggnader, kvarngrunder etc.
Men medan vi befinner oss på kyrkoområdet så kan vi undersöka förekomsten av borrännor inom en helt
annan kategori av stenobjekt. Vi kan studera hur borrklyvningen används för att framställa äldre och oftast
ganska högresta gravmonument på kyrkogårdarna. För att kunna kunna hugga fram de flera meter höga (och
relativt smala) gravmonumenten har stenhuggarnas skicklighets ställts på svåra prov. Ofta har man löst
svårigheterna genom att använda borrklyvning med hjälp av radklyvningsmetoden där flera grunda klyvborrrännor
satts tätt i rad. På en del resta gravmonumentet kan man ibland se hur klyvborrännorna bildar en flera
meter lång bård längs en eller flera stenkanter från monumentets topp till dess bas.
Ibland får man faktiskt en känsla av att borrtekniken överutnyttjats och att de efterlämnade borrännorna
inte längre är passiva spår efter en använd huggteknik utan fått ett dekorativt och/eller symboliskt tilläggsvärde.
Man kan säga att gravmonumenten tar borrtekniken och dess borrännor in i en konstdimension.