Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

1.2.3. Borränna i Svartsjö slottsruin
Sommaren 2017 besökte jag Mälaröarna i Stockholmstrakten och stannade några timmar vid Svartsjö slott
på Färingsö. Framför det nuvarande slottet finns rester efter ett tidigare Vasaslott från 1500-talet. Jag ägnade
en stund åt att leta efter klyvborrännor i de gamla ruinerna. På ett ställe (se bilderna nedan!) hittade jag
faktiskt en klyvborränna. Det är naturligtvis svårt att veta om stenen med borrännan hör till ursprungliga
slottsbyggnaden eller inplacerats senare. Men skulle den ha placerats här i anslutning till slottsbygget, så
indikerar detta att man åtminstone vid 1500-talets mitt använde sig av stenborrning i stenklyvningens tjänst.
Dateringen till 1500-talet är kanske inte så förvånande. Redan i nästa avsnitt hittar vi en liknande datering
från en försvarsanläggning vid Vasaslottet i Uppsala.
Allt som oftast måste man vid letandet efter tidiga borrännor gardera sig för risken att en identifierad
borrännesten kan ha tillförts den ursprungliga anläggningen vid ett senare tillfälle, t.ex. i samband md en
restaurering. Det är nog sällan som man måste gardera sig åt andra hållet: att en identifierad borrännesten
skulle kunna vara äldre än den anläggning, där den nu är inplacerad. Men just när det gäller Svartsjö slott
bör man kanske också göra den typen av gardering. Det finns nämligen uppgifter om att stenmaterial från
kyrkoruinerna i Sigtuna fraktades till Svartsjö för att avvändas vid uppbyggnaden av Vasaslottet. Märkligt
nog, skulle alltså borrännestenen vid slottsruinen vid Svartsjö ha kunnat sitta i en tidig stenkyrka i Sigtuna
och kanske rent av vara jämngammal (och t.o.m. rumsgranne) med borrännestenen i St. Lars kyrkoruin, som
vi presenterade i avsnittet innan. Det är nog inte troligt att det förhåller sig på det sättet. Men blotta
möjligheten att det skulle kunna vara så fascinerar och förhöjer givetvis motivationen att leta vidare efter
riktigt gamla borrännor.