Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

V. Lite mer om gammelhypotesen
Gammelhypotesen förutsätter att ett dokumenterat rumsligt samband kan uppgraderas till ett
tidsmässigt samband och att det sambandet förläggs flera tusen år tillbaka i tiden. Att det finns ett
rumsligt samband mellan det borrkluvna stenmaterialet å ena sidan och forngravar, gamla boplatser,
olika gamla kulturstenstyper och traditionell stenhuggning (utan borrteknik) å den andra får anses vara
väl dokumenterat och innebär att det finns en viss empirisk plattform - även den om den är bräcklig – för
gammelhypotesen att bygga vidare från. Men det finns inga raka, tydliga och självklara kopplingar
mellan rumsliga och tidsliga samband. I Storvretabygden har människor bott och verkat och sysslat med
olika typer av stenhantering i kanske 6000 år. Och de borrade klyvplatserna som ytmässigt sammanfaller
med fornminnen, äldre stenhuggning och gammal kultursten av olika slag kan mycket väl vara flera
tusen år yngre än dessa andra kulturföreteelser. Utgår vi från Storvretabygden så förekommer ju här
fornminnen och äldre kultursten så spritt och i så hög frekvens att de borrkluvna klyvplatserna ofta av
ren slump rimligtvis måste hamna i deras närområden. Sedan kan man kanske inte blunda för att äldre
och yngre stenhuggares kravspecifikationer på den stenmiljö, som lämpade sig för stenhuggning, kunde
vara ganska likartade, vilket naturligtvis kunde leda till att man med sin verksamhet hamnade på samma
platser.