Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

7.4. Arrangerade stenplatser i bygräns – och tillika sockengräns.
Ingen av de borrade klyvplatser eller andra arrangerade stenplatser, som vi hittills berört, har, så vitt
jag kunnat se, någon koppling till den bygräns (mellan Husby och Gränby) som passerar i nordlig
riktning genom skogspartiet längre österut och närmare gården Lilla Husby. Bygränsen här är särskilt
intressant eftersom den utgör västgräns för Lena socken – en socken som alltså inte nöjt sig med
landområdena öster om Fyrisån utan också kapat åt sig avsevärda markområden väster om ån. Det rör
sig således här om en bygdegräns av ganska hög dignitet. Trots att fokus i det här presentationen ligger
på borrade klyvplatser, så har jag inte kunna låta bli att - när jag ända befunnit mig i området - leta
efter gränsmarkerande stenplatser överhuvudtaget. Nedan beskrivs tre stenplatser, som med stor
sannolikhet haft som funktion att markera by/sockengränsen. Därmed inte sagt att alla skapats just för
detta syfte. Åtminstone två av dem kan ha haft en skyltfunktion inom ett boplatsområde redan under
stenåldern eller tidig bronsålder och har således långt senare återanvänts i gränsmarkerande syfte.
Det rör sig således om vad jag brukar kalla 2-fas – monument, som haft två olika skyltfunktioner i två
vitt skilda tidsperioder.
Bildtexterna till de två första stenplatserna har jag skrivit i ett tidigare sammanhang, innan jag var klar
över att by/sockengränsen löpt fram genom området. Med den nyvunna vetskapen framstår det som
troligt ( om inte bevisat) att de ursprungliga skyltande stenplatserna fått sina släthuggna sidor i
samband med att de skulle återanvändas som gränsmarkörer.