Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Bilden visar de vackra och skickligt huggna stenytorna på baksidan av det förmodligen medvetet kluvna blocket bara något
knappt hundratal meter från de två borrkluvna blocken med stensuggorna. Här har stora blockstycken huggits bort med
gammal traditionell klyvteknik och efterlämnat vackra blockväggar med perfekta rätvinkliga hörn och med släta helt
vertikala stenväggar. Intrycket är så överväldigande att det är lätt att tappa fokuseringen på den tekniska
stenhuggningsanalysen och bara låta sinnena njuta av de vackra stenytorna. Här tas stenhuggningen till en helt ny
dimension: konstdimensionen. När man ser så här tekniskt avancerade huggningar utförda med enbart traditionell
stenhuggningsteknik, så kan det inte hjälpas att man frågar sig vad den senare introducerade stenborrningstekniken
egentligen hade att erbjuda, som kunde göra den konkurrenskraftig. Och inför en så här vackert anlagd stenplats med
monumental resning är det inte så svårt att tänka sig att den kan ha haft olika funktioner: först har den kanske fungerat som
en boplatsmarkerande skyltplats för flera tusen år sedan. Och senare - betydligt senare - kan den ha återanvänts för att
skylta för en gräns, som dragits fram i skogslandskapet.