Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

12. 2. Det kluvna blocket som bearbetats med äldre stenhuggning.
- den förmodligen vackraste och skickligaste äldre stenhuggning, som jag
stött på i Storvretabygdens skogsmark -
När man vandra ut mot kanten av det mycket jämna och ganska trädglesa ytan och upptäcker
det här ståtliga blocket, som formats genom mycket skicklig stenhuggning - heltigenom av
traditioellt slag - så kan man mycket väl utropa ”kors i alla sina dar”! Men man skulle lika gärna
kunna utropa ”konst i all sin dar”! För det är just vad det handlar om här: vacker gammal
stenkonst, som märkligt nog ingen kommit på tanken att beskriva. Den skrivna svenska
konsthistorien saknar fortfarande sina första kapitel. Men det här vackert huggna blocket skulle
kunna ingå som illustrativt exempel i något av de första kapitlen.
En så här konstfull och spektakulär stenplats skapas naturligtvis inte av en tillfällighet. Syftet
har antagligen varit att skapa ett uppmärksamhetstilldragande stenmonument (kanske både
för människor och gudar) som skyltat för en boplats för åtskilliga tusen år sedan. Och det är
lätt att förstå att senare tiders gränsläggare gjort allt som stått i deras makt för att kunna
inkludera en så spektakulär stenplats i sin gränsskyltning. Jag skulle mycket väl kunna tänka
mig att de kom att rucka lite granna på den planerade gränssträckningen bara för att kunna få
förmånen att återanvända den urgamla stenplatsen i gränsskyltande syfte.