Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

VI. Varför ett första kapitel utan klyvplatsfokusering?
Den här presentationen kommer - som den övergripande titeln antyder - att till allra största delen handla om
klyvplatser där borrklyvning utförts. Och för att undersöka sådana platser måste vi bege oss ut i skog och
hagmark utanför gammal bybyggelse - och ibland ganska långt bort från enskilda byar och gårdar. Men
klyvplatserna i skog och mark har ju inte varit ett självändamål. Den framhuggna stenen skulle ju användas på
ett eller annat sätt. Innan vi tar steget ut i skogen kan det därför vara rimligt att först besöka de platser, där
det borrkluvna stenmaterialet användes. Vi lär oss därigenom om olika användningsområden. Och vi lär oss
också hur borrkluvet stenmaterial ser ut och vilka borrklyvningstekniker som finns. Vi förbättrar därigenom vår
förmåga att identifiera svårfunna klyvborrännor, som inte precis ropar på att bli upptäckta. Och genom att
kunna datera stenanläggningar och stenföremål, där spår av borrklyvning kan finnas, så får vi också en bättre
möjlighet att datera det ingående borrkluvna stenmaterialet. Borrännor efter manuellt borrade klyvhål kan se
ganska lika ut trots stor variation i tillkomsttid. Och de ger i sig mycket liten hjälp vid åldersbestämning av det
borrkluvna materialet. Men genom en datering av ett stort antal användarplatser kan vi antagligen skapa ett
relativt tillförlitligt tidsintervall inom vilket inte bara det borrkluvna materialet på användarplatserna utan
också klyvplatserna (stenmaterialets källa) i skog och mark bör ha tillkommit. Och genom att studera
stenmaterialet i riktigt gamla stenanläggningar (t.ex. kyrkornas gråstensväggar) kan vi kanske så småningom
rent av ganska exakt fastställa när borrklyvningstekniken introducerades i svensk stenhuggning.
Genom att studera användningsområden kommer vi också ofta att se att borrkluvet stenmaterial spränger den
snäva husbehovsramen (användning av sten för husbehov vid enskilda byar och gårdar). Borrkluven sten
används ofta i större gemensamhetsprojekt som exempelvis byggandet av kyrkor och kyrkogårdsmurar (och
kanske vi också kar räkna anläggning av större kvarnar till denna kategori. Och det används också av maktens
män för uppförande av försvarsanläggningar, slott och herresäten.
Av det första kapitlet nedan kommer också att framgå att borrklyvning inte enbart använts för att klyva sten
på ett effektivt sätt. Ibland har den också haft en konstnärlig och dekorativ funktion. Att borrännor kan ha en
dekorativ eller kanske rent av en signalerande/kommunicerande funktion är kanske något vi kan ta med oss när
vi tar steget ut till klyvplatserna i skogen.