Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

13. Området kring den borrade stensuggan och
österut mot Tipptoppvägen
Om vi från de borrkluvna block, som beskrevs i föregående kapitel, sakta och utforskande vandrar österut
mot den närliggande Tipptoppvägen, så kommer vi i princip att stöta på glest liggande borrade klyvplatser,
längs hela sträckningen. En del av dem är nog trots allt klyvplatser där vanlig husbehovshuggning ägt rum –
hur besvärligt det nu än är att acceptera husbehovshuggning så här långt ute i skogsmarken. På några ställen
ligger blockklossar med klyvborrännor kvar på marken. Men några andra klossar med matchande borrännor
ligger inte kvar, vilket väl ändå bör tolkas så att de medvetet avlägsnats från platsen.
På ett ställe stöter vi på en ståtlig stensugga, uppställd på en liten kulle. Stensuggan är uppallad i ena kanten
och har en hel rad av tätt satta klyvborrännor på magen. Det är svårt att tro att stensuggan (med sin tydliga
skyltkaraktär) skulle ha tillkommit inom ramen för någon vanlig husbehovshuggning. Men den vägrar totalt
att motivera sin existen här ute i skogsmarken. Och man får försöka gissa sig till varför den placerats här.
Jag utvecklar mina tankar kring detta lite närmare i avsnitt 13.1. nedan.
Lite längre ut mot Tipptoppvägen stöter vi på ett block, som att döma av sin branthuggning och klossliknande
form utsatts för stenhuggning. Vid närmare inspektion av blockets översida hitta vi också en kvarsittande
järnkil i ett klyvhål. Klyvningen har nog inte gått riktigt som man tänkt sig här. Och man har lämnat platsen
och låtit järnkilen sitta kvar - kanske har man bedömt den som uttjänt. Men här finns i vart fall en möjlighet
att via kol 14-analys kunna bestämma klyvplatsens ålder. Men då gäller det att få fackarkeologerna med på
tåget. Och det tillhör inte det lättaste. Intresset för stenhuggning med borrteknik –och för stenhuggning över
huvud taget – är och har alltid varit mycket svagt från det hållet. .
I ett avsnitt i detta kapitel redogörs också för några intressanta borrade klyvplatser ute vid Tipptoppvägen.
Det är lätt att tro att borrklyvningen haft något med Tipptoppvägens tillkomst att göra. Men grusvägen - för
att underlätta timmertransporter - har tillkommit först under senare delen av 1900-talet och har nog
knappast något att göra med den närliggande stenhuggningen.