Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

6. Centralt Storvreta/Lyckebo
I det här kapitlet håller vi oss för ovanlighetens skull inte till ett enda avgränsat undersökningsområde. Vi undersöker
i stället flera olika och utspridda markytor, som är insprängda i tätortbebyggelsen i Storvreta/Lyckeboområdet.
Det finns fortfarande en del skogsklädda ytor (oftast lite svårtillgängliga impediment) som inte utnyttats
till bostadsbyggande och som inte utnyttjats för någon omfattande markanvändning över huvud taget under
sannolikt flera tusen år. En del har spår som visar att de tidigt utnyttjats för boplatser och gravanläggningar. Efter
den tidiga användningsperioden har de här skogspartierna fått vila och har nog bara utnyttjats för skogbete och
lite stenhuggning - och kanske då och då för vedbrand.
Ur stenhuggningssynpunkt är kanske 6.5. det intressantaste avsnittet. Vi har här i - utkanten av Lyckebo -
hamnat i ett gammalt backstugeområde med några välbevarade jordkällargrunder. Källarna är antagligen byggda i
slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet. Och vi erbjuds här en möjlighet att studera om - och i så fall i vilken
utsträckning - som borrkluvet stenmaterial utnyttjats i de kallmurade källargrunderna. Intressant borrklyvning
kommer vi också att stöta på i den höglänta terrängen ovanför Ärentunaskolan (6.2). Här kommer vi i kontakt med
borrkluvna block, som kluvits genom kilning i flera borrade klyvhål och sedan lämnats åt sitt öde. Inte helt lätt att
föstå syftet bakom denna typ av stenhuggning. I ett av fallen måste vi kanske t.o.m. backa från antagandet att att
kilning skett. Kanske har blocket spruckit ändå.
Och så kan vi naturligtvis inte heller i detta kapitel helt hålla oss borta från intressanta stenplatser, där stenklyvning
skett med traditionella metoder utan borrteknik. Mest spänannde och spektakulär i sammanhanget är en
blockformation vid infarten till Hasselvägen (från Skogsvallsvägen). Blockarrangemanget består av några stora
blockdelar som antagligen styckats loss från ett och samma större originalblock. Blockformationen har onekligen
skyltkaraktär. Den kan ha skyltat för en gravplats eller en närliggande boplats – och den kan mycket väl ha
återanvänts för att skylta för en gräns (se vidare i 6.6 nedan).