Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

!7.2. En enda borrad klyvplats bland mängder av äldre spektakulär kultursten.
Ett stycke nedanför gränsstigen (knappt 100 meter) hittar vi den borrade klyvplatsen. Ett stort block har
utsatts för flera olika klyvningar. Den kvarstående delen av blocket har ett trappstegsform, där två tydliga
trappsteg kan urskiljas. Borrklyvningen har till största delen skett med radklyvningstekniken (flera grunda
klyvhål satta i rad), som resulterar i radsatta klyvborrännor längs klyvytornas kanter. Borrklyvningen är
begränsad till just den här klyvplatsen trots att det finns åtskilliga block lämpliga för borrklyvning i närheten.
Den noggranna klyvningsmetoden (radklyvningen) tyder på att block huggits fram för avhämtning och
användning på annan plats (dvs att någon form av husbehovshuggning bedrivits här). Men det är samtidigt
svårt att avgöra hur mycket huggen sten - om ens någon - som transporterats bort. Det ligger nämligen
åtskilliga huggna block kvar på marken kring klyvplatsen. Den oländiga terrängen, det ganska stora avståndet
till närmaste bebyggelse, den isolerade klyvplatsen och osäkerheten kring om någon borttransport av
huggna block överhuvud taget skett är faktorer, som sammantaget snarare talar för att klyvplatsen kan vara
en gränsmarkering - även om klyvplatsen inte har någon tydlig skyltkaraktär. Men klyvplatsens funktion
behöver närmare utforskas.
Ett 50-tal meter länge bort - och med ungefär samma avstånd från gränsstigen som den borrade
klyvplatsen - uppmärksammar jag en mycket vacker stensugga uppställd på några mindre blockstycken så att
den tycktes sväva någon knapp halvmeter ovanför markytan. Förmodligen har stensuggan huggits fram på
platsen. Om så inte är fallet så finns det åtskilliga sargade block i närheten, där den kan ha huggits fram.
Stenplatsen är så välarrangerad och så konstfullt designad att den på en 10-gradig skala över kulturstenstrovärdighet
utan tvekan skulle få en 10:a. Det är således tveklöst en människobygge i sten. Men även om
den vackra stensuggan så tydligt kommunicerar att den ingår i kategorin kultursten, så förmår den ändå inte
att kommunicera vilken funktion den haft på platsen. Möjligen är det så att den haft funktionen att skylta för
häradsgränsen/sockengränsen/bygränsen, när den möjligtvis en gång i tiden haft en lite mer sydlig sträckning
i just det här terrängavsnittet. Kanske har den rent av bildat gränslinje med den ovan beskrivna borrade
klyvplatsen, som ligger på ungefär samma avstånd från den nuvarande gränsen, som markeras av en
gränsstig och en del mindre gränsrösen. Men den skulle också kunna markera (kanske tillsammans med den
borrade klyvplatsen) en senare skogsskiftesgräns som löper fram söder om gränsstigen. Den borrade
klyvplatsen, som antagligen inte är särskilt gammal, skulle nog åldersmässigt passa bättre in i en skogs-