Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Vissa markområden spelar förstås husbehovshuggningshyposen särskilt väl i händerna. Det gäller
särskilt hagmark och skogsmark nära gammal bebyggelse – och även en del impediment i
fältlandskapet. Men husbehovshypotesen känns mindre rimlig för borrade klyvplatser i avlägsen och
svårforcerad skogsmark. Det är knappast troligt att rationellt tänkande bönder skulle ha spillt möda
och tid på att hugga fram tung och svårtransporterad sten i avlägsen skogsmark, när de oftast hade
tillgång till lämpliga block för stenhuggning utanför den egna stugknuten. För sådana avlägsna och
svårtillgängliga klyvplatser måste vi rimligtvis utveckla andra förklarande hypoteser, som har en
större bärighet.
I Storvretabygden finns på en del platser i skogen mycket storskalig borrhugget stenmaterial. En del
stora och tunga - men välhuggna och rätvinkliga - stenklossar ligger kvar på marken. Ingen enskild
bonde skulle väl komma på tanken att använda så storskaligt stenmaterial och än mindre frakta det
långa vägar genom otillgänglig skog. Troligare är det då att det rör sig om uppdragshuggning där
speciella stenhuggningsspecialister huggit sten på uppdrag av någon resursstark institution i Uppsala
stad. I sammanhanget kan man påminna sig att Akademiförvaltningen i Uppsala genom en tidig
kunglig donation varit delägare i byallmänningarna i såväl Fullerö som Ekeby och senare ägt (och
fortfarande äger) skogsskiften i Storskogen, där merparten av det storskaliga stenhuggeriet finns.
Möjligen är det Akademiförvaltningen som stått för den storskaliga stenhuggningen, när man behövt
sten till olika stenbyggnationer. Men hur man i så fall kunnat lösa transportproblematiken förstår jag
inte. Men om det nu verkligen rört sig om uppdragshuggning av stenhuggningspecialister så kan man
kanske se denna som en specialvariant av husbehovshuggning. Men om det visar sig att det inte
handlar om uppdragshuggning, så kan det förstås bli problem. Vi har redan konstaterat att det
knappast kan röra sig om vanlig husbehovshuggning. Och någon gränsmarkerande funktion har
knappast det här storskaliga stenmaterialet, slarvigt omkringkastat på marken, haft. Kanske måste vi
rent av låta gammelhypotesen (se nedan) ta sig en titt på det här storskaliga borrkluvna
stenmaterialet. Men då måste vi kanske förflytta oss flera tusen år tillbaka i tiden Och det struntar vi
i tills vidare.