Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

Någon har säkert begravts i den krönplacerade högen, som skymtar i bildens nedre hörn till höger. Vackrare gravplats är svårt att tänka sig.
Här kan själen på sina utesittarkvällar njuta av det vackra fältlandskapet nedanför ända bort till skogsranden flera kilometer bort. Och
blickfånget har nog förändrats en del över tid. I början täckte nog en havsfjärd de lägsta delarna i landskapet. Kanske var det som allra
vackrast då. Senare fanns nog här vackra, gröna betesängar. Och så småningom efterträdes de av åkerfält, som skiftade i färg allt efter
årstid. Och vem vet någon gång kanske själen fick sin sömn störd av ljudet från en slägga, som monotont hamrade mot huvudet på ett
järnborr. Och kanske själen rent av tog sig en flygtur och identifierade karlarna som höll på med stenhuggning i skogskanten nedanför. Och
då blir jag förstås en aning avundsjuk. Jag har identifierat hundratals (möjligen tusentals) borrade klyvplatser i Storvretabygden – och aldrig
lyckats koppla en enda till någon bestämd person. Stenhuggarna vid de olika klyvplatserna är - och förblir nog - anonyma.