Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

14.1. Den borrade stensuggan, som vägrar att motivera sin existens.
(på naturlig kulle i Storskogen)
På en liten kulle långt inne i Storskogen står en vacker stensugga och blickar ut över det lägre liggande
skogslandskapet. Det är egentligen inget märkligt med det. Det finns mängder av stensuggor på kullar och
bergshöjder runt omkring i skogsmarken. Men när jag kommer närmare och har stensuggan i tydligt sikte, så ser
jag ju att den står uppallad på en stödsten i ena underkanten (siduppallning). Och det skvallrar redan detta om att
det nog rör sig om en uppställd stensugga, som har särskild status. Och när jag kommer ända fram och trevar med
handen på undersidan, så upptäcker jag att en stor del av undersidans kant är pepprad med tätt ställda
klyvborrännor. Innan jag såg borrännorna, så tänkte jag mig möjligheten att stensuggan var ett stenmonument
från sen stenålder. Det passade egentligen bra in i området, som hade en stenflora med flera märkligt formade
block och med en ovalformad nedsänkning i marken, som skulle kunna vara en rest av en bobotten från sen
stenålder. Men klyvborrännorna på blockets undersida komplicerar saken. Även om vi kan ha använt oss av
klyvborrhål i stenklyvningen tjänst under ganska lång tid, så borrade nog inte stenålderns jägarbefolkning i sten
för att klyva block. Så stensuggan måste ha tillkommit vid ett betydligt senare tillfälle. Efter ett tag hittar jag den
lägre liggande klyvplatsen, där stensuggan kluvits fram. Man har alltså efter klyvningen kånkat upp den stora och
tunga stensuggan på den lilla höjden bredvid. Att det rör sig om ett skyltningssyfte är nog ganska klart: både
uppallningen och den upphöjda placeringen (och att stensuggan har en vacker - om inte särskilt spektakulär –
form) talar för det. Men att det skulle röra sig om ett gränsmonument är inte lika självklart. Varför har man i så fall
inte bara ställt samman några stenar, som redan fanns tillgängliga här uppe på kullen? Varför har man gjort en så
enorm överprestation bara för att åstadkomma en skyltning vid en skiftesgräns i skogsmarken? Eller ska vi kanske
förkasta gränsskyltningshypotesen? Kanske har det rört sig om en husbehovshuggning där stenmaterialet skulle
hemtransporteras. Kanske har man ställt upp stensuggan på kullen i väntan på hemtransport - som aldrig blev av.
Men hur skulle man väl kunna transportera hem en så här stor och tung stensugga? Kanske har man tänkt att
stycka stensuggan i bitar innan man transporterade hem stenen. Men i så fall har man väl låtit stycka suggan
redan nere i klyvgropen och inte dragit upp den med mycket möda på kullen. Och varför skulle väl bygdens
bönder ge sig upp i oländig storskog, när de hade mängder med lämpliga block att stycka utanför den egna
stugknuten? Det är något lurt med borrningen och uppställningen av stensuggan, som jag inte riktigt lyckas reda
ut. Kanske får vi rent av skylla den borrade stensuggans existens på Uppsala Universitet, som sedan gammalt
(genom en donation) äger skogsskiften i Storskogen. Kanske är det Akademiförvaltningen, som vid något