Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

En liten efterskrift till Kap. 21
I början av februari 2020 gjode jag ytterligare en stenhuggningskoll i bergsbranten ovanför Scoutstugan.
Jag noterade alla de bergtäktsinslag, som jag tidigare hittat och fotograferat. Men jag hittade också en del nya
inslag, som jag tidigare inte uppmärksammat. I den branta bergsidan hittade jag överaskande nog en vertikal
rad av intakta borrhål, som borrats rakt in i bergväggen. Borrhålen var mycket grunda. Djupet var inte mer än
6-7 cm. Det utesluter förstås helt att det skulle kunna handla om någon sprängning. Några av borrhålsmynningarna
är lite deformerade, vilket kan antyda att man försökt kila i borrhålen men tvingats ge upp utan
att ens kunna åstadkomma en klyvspricka. Det finns en deformation (en utrymning i bergytan) ungefär en
meter till vänster om raden med klyvborrhål. Det är möjligt att det utrymningen gjorts av stenhuggningsstrategiska
skäl och att den skulle underlätta en klyvning i borrhålslinjen. Men här verkar det som man
misslyckats – eller gett upp utan att riktigt försöka. Jag kan inte riktigt förstå att man sätter en rad grunda
klyvhål rakt in i den homogena bergväggen - och dessutom mitt på bergväggen. Ingen av de stora
bergspartierna på båda sidor om klyvraden skulle nog ge efter och åstadkomma en klyvspricka. Det handlar ju
om stort, tungt och stumt berg - som dessutom forsätter långt ner under markytan. Hade jag varit på plats och
fått bestämma, så hade jag antagligen valt att sätta en rad med vertikala klyvborrhål i bergytans ovansida
ungefär en meter bakom bergväggens kant. Det skulle då finna en hög sannolikhet för att utsidan av
bergväggen skulle kunna spräckas loss vid kilningen i borrhålen. Nåja, jag borde inte sätta mig på någon hög
häst. Jag har ju aldrig jobbat som stenhuggare och kommer säkerligen heller inte att göra det. Jag tror nog att
stenhuggarna på den här platsen visste vad de gjorde. De stora ytorna här med borthuggen sten visar ju tydligt
att de kunde konsten att lossgöra sten ur bergväggen. Sedan kan det ju faktiskt vara så att stenhuggarna här
inte var färdiga med de planerade förberedelserna. Kanske hade de tänkt sig att att komplettera med
ytterligare en borrhålsrad ovanpå bergryggen och en bit bakom kanten. Precis så som jag skulle ha gjort. Men
något kom kanske emellan, som det ofta gör i livet - även för stenhuggare.
Lite längre bort hittade jag ett mindre block, slarvigt placerat i branten. Jag letar förstås efter klyvborrännor.
Men hittar inga. Precis när blicken är på väg att lämna blocket upptäcker jag en annan typ av huggmärke längs
en kant. Det handlar inte om någon variant av de urgamla klyvhacken. Huggspåret i ytan är ganska brett och
plant och har nog åstadkommits av en bred och platt huggmejsel av järn. Jag har sett den typen av huggspår