Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

14.4. Om de tre stenplatsernas gränsrelatering.
Preliminär bedömning i avvaktan på det slutresultat som kommer att redovisas i den
kommande presentationen (Gräns och Sten):
Jag hade faktiskt förhoppningar om att de tre stenplatser, som ovan beskrivits (i avsnitt 1 – 3)
i den nedre delen av skogspartiet väster om Tistelvallsvägen, skulle ligga i en känd gränslinje
och alltså alla tre utgöra gränsmarkörer. De tre stenplatserna klarar visserligen det första
testet: att ligga i en rak linje genom skogspartiet. Men alla tre ligger så vitt jag kunna
konstatera, inte i någon gemensam känd gränslinje. Blockhögen och det borrade blocket kan
jag överhuvud taget inte placera in i någon gränslinje - varje sig bygdegräns eller skiftesgräns.
Däremot tycks det spektakulära lutande blocket ingå i den skiftesgräns som korsar
Tistelvallsvägen i dess slutskede. Det är egentligen alldeles för pampigt och gammal för att
ingå i en sentida skiftesgräns med kanske bara 150 år på nacken. Men blocket stod ju här och
erbjöd sina tjänster. Och ett så läckert erbjudande kunde säkert inte de som arbetade med
skiftesgränsens stenskyltning stå emot. Men ingen av de beskrivna stenplatserna har någon
bygdegränsrelatering. Fullerös södra bygräns är visserligen inte så långt borta. Men nära
skjuter ingen hare. Och något belägg för borrännemonumentens gränsmarkerande funktion
fick vi inte genom att studera det imponerande borrkluvna blocket här i skogspartiet vid
Tistelvägen.