Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

3.1. Den borrade klyvplatsen nära den djärvt
uppallade stenssyggan
En ganska stor och slarvig ansamling av borrkluvna blockstycken ligger framför ett större block med branta sidor
och platt tak i övre delen av sluttningen mot Tipptoppvägen. Med sitt branthuggna och fyrkantiga utseende är
det lätt att tro att borrstyckena framför har kluvits fram ur blocket med borrteknik. Men i de branta blocksidorna
finns inga borrännor. Blocket och det framförliggande stenmaterialet passar således inte ihop. Det kan tyckas
märkligt. Men den enkla förklaringen kan ju vara att det stått andra block framför det fyrkantiga blocket och att
det är dessa andra block som huggits ner och genererat det borrkluvna stenmaterial som finns på platsen. Det
hindrar naturligtvis inte att det fyrkantiga kvarstående blocket också kan ha utsatts för stenhuggning. Men i så fall
rör det sig om traditionell stenhuggning, som utförts i en troligen mera avlägsen tidsperiod. Men man kan också
tänka sig möjligheten att traditionell huggteknik och borrklyvning används vid ett och samma tillfälle. Först kan
stora sidopartier av det nu kvarstående blocket ha huggits bort med traditionella huggmetoder. Därefter kan de
borthuggna stenstyckena ha vidarebearbetats med borrteknik. Tänker vi oss denna möjlighet så kan de fyrkantiga
blocket och de borrade stenstyckena framför faktiskt organiskt höra till samma ursprungliga blockmassa fastän
blocket inte har matchande borrännor. Fast ett sådant förfaringssätt måste nog ha varit svårt att genomföra rent
tekniskt. Det måste nog ha varit svårt att få borthuggna stenstycken, liggande på marken eller på andra block,
att ligga tillräckligt stilla och stumt, när de skulle efterbearbetas med borrteknik. Man försökte nog om möjligt att
genomföra all borrklyvning i odelad stenmassa.