Redovisning av klyvplatser med borrat stenmaterial i Storvretabygden 2020 Del 1 Sven-Inge Windahl

11.2. Äldre stenhuggning och stenskyltning i området.
I det här området gäller inte det omdöme som gäller det flesta fältnära skogspartier i bygden : att stenplatser
med äldre stenhuggning har en mer storskalig och spektakulär än de som utförts med den yngre borrtekniken.
Det är framför allt den mäktiga stenrauken med borrännor, som motsäger det omdömet. Med det finns ändå
flera intressanta och spektakulära klyvplatser och skyltningar med block som formats med äldre traditionell
huggteknik. Antagligen hör detta äldre kulturstensskikt samman med de gravanläggningar och antagligen också
boplatser, som funnits i området i en övergångsperiod mellan yngre stenålder och bronsålder. Det är svårt att
avgöra om mindre kullar i skogsområdet är naturliga eller medvetet uppbyggda av block och jord. Men oavsett
detta har de sannolikt använts för begravning och kult. En del spektakulära block (i krönläge, på kullsluttningar
och strax nedanför kullarna) har säkert formats och placerats för att utgöra skyltblock. Ute på det närliggande
inägeområdet är sådana blockskyltade kullformationer betydligt lättare att upptäcka. Här i kuperad och naturligt
blockrik miljö med ett tjock skikt av markvegetation och med tät barrskog är sådana avgränsade kullmiljöer
svårare att upptäcka. Men när man under flera år tränat ögat att upptäcka den typen av gamla kulturmiljöer så
lyckas de inte hålla sig undan upptäckt hur mycket de än försöker. Nu är det antagligen inte så att dessa
anläggningar en gång anlades i tät barrskog. För flera tusen år sedan fann nog här ett ganska parkliknande
område med gles trädväxt och ett dominernde lövskogsinslag. Det är svårt att föreställa sig det, när man idag
vandrar kring i det barrskogstäta området.
Sedan kan man naturligtvis fråga sig varför jag väljer att ge så stort utrymme åt det äldre ”oborrade” kulturstensmaterialet
i skogspartiet. Det generella svaret kan ju vara att det i båda fallen rör sig om intressant kultursten.
Men det kan ju också vara så att det finns en rimlig och logisk successionsordning mellan äldre stenplatser med
oborrad stenhuggning och yngre sådana med borrad stenhuggning. Tidig kultursten - huggen, formad och
positionerad för olika skyltsyften - kan tusentals år senare ha utgjort lämpliga klyvplatser för stenhuggare som
behärskade borrteknik. En sådan rimlig successionsordning förklarar dock inte varför senare tiders stenhuggare
högg sten med borrteknik just här. Var det möjligen för att hugga sten för husbehov med koppling till
Vittulsbergs gård /by? Eller var det för att skapa gränsmonument för gränser som löpt genom området? Eller var
det möjligen för något helt annat syfte som jag helt missat? I gårdar och byars närhet finns det ju alltid skäl att