här - Government Offices of Sweden

Svenska välfärdssvar på etnicitet: intersektionella perspektiv på barn… SOU 2006:37
itu med ett antal maktrelationer, inklusive sådana som är knutna till
etnicitet, ålder, sexualitet, klasstillhörighet och funktionshinder) på
det stora hela taget är frånvarande i välfärdsutbildningarna i de nordiska
länderna. Däremot förblir det ett centralt inslag i mycket av
välfärdsutbildningen i Storbritannien. Som vi också kunde se tidigare
i kapitlet visade min studie av den svenska barnomsorgen särskilt
att den allmänna universitetsutbildningen av socialarbetare i
Sverige sällan lägger stor vikt vid den avgörande frågan om ojämlika
maktrelationer, något som fortfarande utgör en viktig del av det
brittiska, sociala arbetslandskapet.
Dessutom är fortfarande en antirasistisk och en antidiskriminerande
praxis centrala inslag i många av de mest inflytelserika akademiska
texterna som används i utbildningen och träningen av
olika välfärdsarbetare i Storbritannien, däribland socialarbetare (jfr
Adams et al, 2002a och 2002b; Adams et al, 2005; Dominelli, 2002;
Pringle, 1995; Thompson, 2001 och 2003). Detta är heller inte en
ny tendens: liknande texter har använts i huvudfåran i den brittiska
utbildningen i socialt arbete sedan åtminstone andra hälften av
1980-talet (jfr t.ex. Dominelli, 1988).
The situation is somewhat different in continental Europe, where antiracism
has yet to be adopted in any substantive way. Indeed, there is a
great reluctance to use terms like “race” and racism in several nations,
for example, Switzerland, Germany, Austria. Multicultural/transcultural/cross-cultural
approaches are much more in tune with
the discourses being pursued there. … [I]t seems that these societies
are in massive denial about racism, particularly its structural elements,
which derive from cultural and institutional racism (Dominelli, 1998:
53–54).
Min analys visar att ett så tydligt förhållningssätt till dessa frågor
var osannolikt i svensk utbildning och träning för socialarbetare.
Även om argumenten ovan grundar sig på empirisk forskning
behöver vi naturligtvis fler studier för att ytterligare bekräfta och
undersöka denna relativa omkastning av Esping-Andersen liknande
välfärdsmodeller när vi handskas med välfärd och samhälleliga
reaktioner på kränkningar av den kroppsliga integriteten, inklusive
rasistiska handlingar.
Hur ska vi kunna förklara detta när vi, som nämndes tidigare,
faktiskt vet att det samhälleliga välfärdsengagemanget i Sverige, i
form av konkret resurstilldelning, är mycket större (och för den
delen i alla nordiska välfärdssystem) än i England (Arts & Gelissen,
2002)? Förenklat uttryckt: hur kan ett av de sämsta välfärdssyste-
242