här - Government Offices of Sweden

Avvikande eller osynlig – rasifierande praktiker i familjerättssekreterares hantering… SOU 2006:37
att i hennes sociala värld är nyanser på hud, hår och ögon meningsbärande
och något som i hennes eget fall kan medföra exkludering
och marginalisering. Av andra delar av intervjun framgår att även
relationen till barnets våldsutövande vita ”svenska” pappa inneburit
sådana rasifierande erfarenheter:
Så har han sagt också att... han är så stolt över henne för hon är väldigt
ljus. Man kan inte tro att hon är min, om man tänker färgen. Hon har
mörkt hår, det har hon, väldigt mörkbrunt hår och så bruna ögon, men
det är det enda. Sedan är hon... som du. Då har han sagt så här, han är
så stolt för att hon är så ljus, att det bara är en på miljonen som kan bli
så där. Så har han gått runt till sina kompisar och visat kort på att hon
är så ljus och så. Hon är ju det.
Dessa erfarenheter är inte något som lämnas utanför informantens
möten med rättssystemets aktörer (eller framtida relation till
medföräldern). De blir i stället till en av de tolkningsramar som är
tillgängliga då hon försöker förstå varför hon inte får gehör för sin
definition av verkligheten. Ett distanserat bemötande där familjerättssekreterare
och andra involverande inte aktivt förhåller sig till
rasifierande processer i brukares vardagsliv framstår här som allt
annat än neutralt. Det bidrar i stället till moderns erfarenheter av
exkludering och marginalisering.
Vithetens privilegier
Mot bakgrund av utvecklingen under 1990-talet kan en betoning av
neutralitet och rollen som (vårdnads-, boende- eller umgänges-
)utredare tolkas som en familjerättssocionomprofessionell stängnings-
och avskiljningsstrategi riktad mot frivilliga hjälpare (som
kvinnojoursarbetare) och andra professioner (som psykologer),
respektive andra socionomer. 51 I Webersk tradition kan professioner
förstås som (kollektiva) historiskt specifika stängningsprojekt
(Witz 1992). För närvarande kan en ansats till en formering av en
separat familjerättsprofession ses, och gruppen familjerättssocionomer
kan med tiden komma att uppfatta sig som, och framstå,
som än mer skild från andra socionomer. En juridisk diskurs om
opartiskhet och rättssäkerhet tycks kunna fungera som ett verktyg
51 Då Anne Witz (1992) diskuterar olika professionella strategier använder hon avskiljning
för att begreppsliggöra inomprofessionella strategier då försök till exkludering misslyckats.
Här betecknar dock begreppet en inomprofessionell strategi för en frivillig avskiljning från
en redan etablerad profession.
208