här - Government Offices of Sweden

Den belägrade Andra och undantagstillståndets förtryck – erfarenheter… SOU 2006:37
– Nej, sa jag.
– Jo vi går in.
– Nej, har ni någon order från en åklagare?
– Det skiter jag fullständigt i, sa han till mig och så går han in.
Om du fortsätter att lägga dig i, säger han till mig, så åker du med. Jag
ringer och försöker få tag i [polischefen]. Jag låter dom vara inne där
och ringer. Jag berättar för hans sekreterare men hon säger att han inte
kan ta emot mitt samtal men att han ska ringa upp mig. Under tiden är
polisen därinne och letar. Polisen letade efter tjejen[sonens flickvän]
som fanns i huset och tjejens mamma hade sagt att [sonen] hade rövat
bort henne. Ok, de hittar tjejen och du mår väl och så, frågar dom .
– Ja, säger hon och de skriver ett papper och vill att jag ska skriva på.
Jag säger att jag inte ska skriva på.
– Det är ni som ska kontakta [polischefen] och höra vad ni har gjort.
– Vad har vi gjort då? säger dom.
– Ser du inte att du kommer in i ett hus utan tillstånd. Skulle du gilla
att jag kom till ditt hem och gjorde samma sak?
– Men det är inte samma sak.
– Vadå inte samma sak? Försvinn härifrån så fort som möjligt säger
jag. De var jättetuffa. När de gått ringer [polischefen].
– Du ska komma till mig, sa han till mig. Och två tre dagar senare
träffar jag honom och vi pratar och jag säger att jag ska göra en anmälan.
– Gör det säger [polischefen] för det här kan inte fortgå. Han hade
redan fått information om vilka det var och han sa:
– Samma [personer] igen.
Men sen förändras alltihop. När åklagaren lägger ned förundersökningen,
för att åsikterna går isär, tar [polischefen] inte längre ställning
till det som inträffat. (Intervju med Vicke 2005-03-15)
När anmälan var aktiv höll polischefen med Vicke men när åklagarbeslutet
att lägga ned förundersökningen kom behövde polischefen
aldrig känna sig förpliktigad att rikta misstro mot poliserna. Upprepade
händelser av den här karaktären gör, förutom att tilltron till
polisen minskar, också att anmälningsbenägenheten avtar, som
Vicke och flera av de intervjuade påtalat. När ingen ställs till svars
för diskrimineringen är känslor av hopplöshet och vanmakt det
som återstår. Flera av de intervjuade beskriver att de ofta känner att
de blir misstänkta för att de tilltalas som svartskallar av polisen. De
266