här - Government Offices of Sweden

Avvikande eller osynlig – rasifierande praktiker i familjerättssekreterares hantering… SOU 2006:37
nära och vardagligt umgänge som möjligt mellan barn och den förälder
barnet inte bor med. Gemensamma samtal presenteras som
den metod som normalt används för att göra utredningar och/eller
åstadkomma samarbete mellan föräldrar. Informanterna i den här
gruppen framstår å ena sidan som relativt överens om att misshandlade
mödrar inte ska behöva utsättas för ytterligare våld,
skrämmande eller kränkande situationer under utredningar, samarbetssamtal,
eller i det framtida livet. På så sätt kan en fars våld mot
modern göra ärendet till ett ”undantagsfall” och till något annat än
de fall där gemensam vårdnad, gemensamma samtal och/eller samarbetssamtal
är lämpliga. Det kan också definieras som ett fall där
det behövs en tredje person/kontaktperson vid hämtning och lämning
eller under hela umgänget. Detta gäller de fall fadern är dömd
för våld mot modern, där våldet varit fysiskt grovt, långvarigt och
börjat före separationen, där modern har fysiska skador och framstår
som väldigt rädd, samt där fadern utgör ett dödshot mot
modern. Då kan alla vara överens om att det ”verkligen” är fråga
om våld och att man måste ta hänsyn till detta.
Men av intervjuerna framgår att ärenden där fadern utsatt
modern för våld inte nödvändigtvis placeras i kategorin ”undantagsfall”,
utan att det finns ett antal omständigheter som gör att
fäders handlingar inte definieras som våld eller definieras som av
mindre betydelse för hanteringen av ärendet. Om våldet inte är
fysiskt allvarligt/livshotande eller sker för många gånger, samt om
fadern i fråga framstår och tolkas som i övrigt normal (utan andra
problem, som missbruk till exempel), kan han tolkas som en ”normal”
far – trots våld. Dessutom förutsätts våld som börjar eller
utövas i samband med en separation upphöra då ”separationskrisen”
upphör.
Det är alltså endast under vissa omständigheter som en far som
utövat våld mot sin (kvinnliga) partner/medförälder definieras som
våldsam, det vill säga som det (fysiska) våld han utövar tolkas som
ett tecken på att han bär på en våldsproblematik som måste hanteras
på ett särskilt sätt. Moderns ”offerlikhet” (att hon kan identifieras
som ett offer), till exempel att hon uppvisar tecken som fysiska
skador eller en väldig rädsla, kan bidra till att fadern framstår som
mer förövarlik. En mors egen våldsutövning eller att hon vägrar att
ta på sig en roll som offer, bidrar i stället till att hon framstår som
mindre offerlik – och till att fadern framstår som mindre förövarlik.
Offer och förövare är här ömsesidigt uteslutande kategorier
198