här - Government Offices of Sweden

SOU 2006:37 Den belägrade Andra och undantagstillståndets förtryck – erfarenheter…
inte röra mig eller prata i telefon. Sen tas jag till polisstationen. Från
klockan 15 till klockan 20 är jag där. Jag sitter i häktet. De tar mina
kläder men de pratar inte med mig. Eva [Khaleds sambo] pratar med
polisen och undrar vad som hänt. Han har hotat en kvinna, säger polisen.
Nä det tror jag inte, det var hans ex-fru, säger Eva till polisen.
Polisen ringer ex-frun och får bekräftat att jag inte hotat henne.
Under de 5 timmar som jag satt i häktet hade jag ingen kontakt med
polisen. Själva förhöret kommer tillstånd först efter att Eva upplyst
polisen om läget. När de släpper mig undrar jag varför. Polisen säger
att det inte kommer bli några problem. Sen blir jag dömd för misshandel
av alkoholisten.
Nu om det händer något. Om någon rånar mig ska jag säga varsågod!
Men jag kommer inte att blanda in polisen. Det är dyrare för
mig.
Den här erfarenheten, och andra möten med polisen, har gjort att
motståndet inte handlar om att försöka förändra polisens inställning
till honom. Det är hans position som definieras av att vara
undantagen rätten som lämnar honom utan hopp om upprättelse.
Referatet tydliggör ett händelseförlopp som tycks vara förutbestämt
i varje led, från mannen som attackerade honom, den ena
vakten och till sist polisen. De driver tanken om att Khaled är skyldig
så hårt att frågan om hans skuld inte utreds där på platsen. De
inblandade tar alla för givet att det är Khaled som är skyldig och att
kvinnans påstående stämmer. Det är först när hans svenska sambo
framställer händelsen på ett språk som inte signalerar ”icke-svensk”
som han vinner och återfår sin trovärdighet. Khaled själv fick aldrig
möjlighet att förklara händelseförloppet. Slutsatsen för Khaled blir:
Även om jag förlorar ska det ta tid för dom och det ska kosta. Min
sambo är svenska därför har jag kunnat svara emot. Jag ska inte förlora
så lätt som dom tror.
Hoppet står till hans sambo, som i viss mån kan omförhandla hans
position i förhållande till polisen. Men tanken är också en medveten
strategi som syftar till att polisen ska låta honom vara. Strategin
uppmanar polisen att komma ihåg att nästa gång de överväger att
åtala honom kommer han att krångla, dra ut på tiden, begära
ersättning, motanmäla. Allt för att det ska kännas för arbetsamt att
åtala honom. Han vill visa att han inte är ett lätt offer. Khaleds
erfarenhet visar upp samma mönster som Diana berättat om, vetskapen
om att vara dömd på förhand (se under Den belägrade
Andra, att vara undantagen lagen).
275