här - Government Offices of Sweden

SOU 2006:37 Den belägrade Andra och undantagstillståndets förtryck – erfarenheter…
Han säger: Du bestämmer inte hur jag ska sköta mitt jobb. Jag vill att
du ska erkänna, jag ser att du tagit droger. Du sårar mig när du säger
så, sa jag.
I mitt jobb arbetar jag med barn och samarbetar med polisen mot droger.
Jag börjar berätta om vad jag gjort att jag jobbat i skolan, han frågar
inte efter ID-kort, vill inte veta vem jag är. Han vill bara trampa
ned mig, kränka mig. Jag kan inte erkänna något jag inte gjort. /…/
Han frågar inte efter ID-kort. Föreslår igen ett blodprov men det
besvaras med att det inte är jag som bestämmer utan det är han som
bestämmer.
– Du kommer att ångra dig säger polisen. Jag börjar gråta. Han börjar
prata igen, länge, med en kollega på mobilen Då frågar han efter IDkort
och säger att om jag inte blivit drogstraffad då ska jag få gå.
– Varför frågade du mig inte efter det från början. Som polis när man
arresterar någon så är det första man frågar. Då säger han: Du ska inte
lära mig hur jag gör mitt jobb, du är käftig. Jag ska se till att du går in.
Jag säger: Ta mig, ta mig till polisstationen och ta ett blodprov, när du
smutskastar mig.
– Har du något ID-kort?
– Varför frågade du inte det från början?
Då blir han sådär.
– Du pratar inte med mig sådär.
Då tar han mina armar och vrider så här och en arm på halsen. Tryckt
mot väggen sådär, för att jag sa det där med ID-kortet. Jag frågade
varför han kränkt mig med allt de han sagt och då tog han stryptag på
mig mot väggen och jag skrek. Det sprang några vakter och sen, jag vet
inte… sin kollega.
Då började han sparka på mig. Jag gjorde ingenting.
Då kom kollegor till honom och han sa: Han vägrar arrest.
Jag sa: Nej, jag vägrar inte arrest och lyfte händerna så här.
– Jag vägrar inte någon arrest, sa jag. Jag vill följa med honom till sjukhuset
eller till polisstationen så han kan ta blodprov. /…/
När jag visar att jag ska följa med vänder de på mig. Och då blir jag
rädd att de ska placera droger i mina fickor. Jag skriker: Stoppa inte
några droger i mina fickor.
För de börjar stoppa sina händer i mina fickor. Då tar jag ned mina
händer och då börjar de slå mig bankar mitt huvud i väggen sparkar
mig innan jag vet, jag var på golvet och har handfängsel på mig. Jag låg
så här och hade hans fot på mitt huvud. Han hade foten på mitt huvud
och tryckte ned. Jag skrek, de drog ut mig och jag skrek ända in i
259