här - Government Offices of Sweden

SOU 2006:37 Avvikande eller osynlig – rasifierande praktiker i familjerättssekreterares hantering…
mot såväl modern som barnet. Ett professionellt förhållningssätt
som presenteras som (köns)neutralt och ”för barnets bästa” får
således uppenbart köns- och åldersspecifika konsekvenser.
Vad kan ett professionellt ideal innefattande distans, objektivitet
och neutralitet få för betydelse för de brukare som i sitt vardagsliv
erfar marginalisering på grund av etnicitet/ras? Det är något som
behöver undersökas genom empiriska studier, men ett svar på den
frågan kommer från en av de våldutsatta mödrar som intervjuades i
avhandlingen om hanteringen av fäders våld. 49 Liksom de andra
mödrarna i studien uttrycker denna informant kritik mot det
bemötande hon fått från bland annat familjerätten och i tingsrätten.
50 Det som skiljer hennes berättelse från de andra informanterna
är att hon kopplar det bemötande hon fått till sitt eget utseende:
Och jag försökte verkligen få dem att inse, ja... vad det hela handlade
om och vad han var för typ av person. Att... gick jag inte med på saker
så kunde han ringa hem och hota mig. ”Gör du inte det, då går jag till
advokaten igen”. För han fick ju medvind hela tiden, i och med det här
beslutet. Då blev han ju ännu stöddigare, eller farligare eller vad man
ska säga. En sådan människa, som inte är riktigt normal i huvudet, när
han får medvind liksom, medhåll, det är ju inte bra. Då blir han ju så
enormt stöddig så han, egentligen är en person som är väldigt feg och
rädd innerst inne. Som inte vågar göra något, som inte ens kan ha ett
muntligt föredrag i en klass. Men när han märker att han får ett sådant
otroligt medhåll på det här sättet, i samhället, hela samhället, ja domaren,
”har ju domaren sagt”, det lyfter upp honom så otroligt så att han
blir ännu mer... odräglig och kan inte alls se vad som är rätt och fel.
Och det är det som är så enormt fel. Och jag kände att jag hade ett
intyg från psykolog. Jag försökte ta fram material som visade att det
här inte var bra och ändå lyssnade man inte. Och det är då de här funderingarna
kommer in att, ”är det för att jag har ett annorlunda utseende,
som de ändå dömde till hans...” För att, ändå i allt det här så har
de ju inte tänkt på barnet någonting.
Den här informanten är född utanför Europa och är adopterad av
ett ”svenskt” par som liten. Intervjun med henne kan tolkas som
49 I denna informantgrupp ingick 13 mödrar. Bland de övriga 12 hade en invandrat till Sverige
från ett nordeuropeiskt land som vuxen. De övriga framstod som vita ”svenskar”. De har
dock inte fått ingående frågor om bakgrund och egen definition av etnisk/kulturell
tillhörighet.
50 Informantgruppen består av separerade mödrar som definierar sig själva som våldsutsatta
kvinnor och mödrar till utsatta barn och deras berättelser är berättade från den positionen.
De är också mödrar som beskriver övervägande negativa erfarenheter av möten med
myndigheter: att de känt sig ifrågasatta och att de har haft svårt att få gehör för sin definition
av verkligheten, särskilt när det gäller definitionen av medföräldern/den före detta partnern
som en våldsam far i förhållande till barnen.
207