här - Government Offices of Sweden
här - Government Offices of Sweden
här - Government Offices of Sweden
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
SOU 2006:37 Trösklar och gränshinder på bostadsmarknaden<br />
Bostaden som rättighet och handelsvara<br />
Tillgång till bostad är en viktig förutsättning för ett fullvärdigt liv<br />
och en viktig del av den svenska välfärden. Att ha en svag eller marginell<br />
ställning på bostadsmarknaden, eller att vara helt bostadslös,<br />
är att befinna sig i välfärdens utmarker, eller helt utanför. Samtidigt<br />
är förhållandet mellan bostad och välfärd tvetydigt i den svenska<br />
politiken. En bostad kan samtidigt betraktas som en social rättighet<br />
och som en marknadsvara. Den svenska bostadspolitiken är formulerad<br />
som en generell politik där bostaden utgör en social rättighet<br />
(Bengtsson, 2001). Bostadspolitiken skall dessutom tillgodose<br />
trygghet, jämlikhet, rimliga kostnader samt främjandet av<br />
goda uppväxtförhållanden (Prop. 1997/98:119). Samtidigt är bostaden<br />
en handelsvara – en privat nyttighet – som erbjuds via marknaden<br />
(Bengtsson, 1999). De marknadsmässiga inslagen i fördelningen<br />
av bostäder har ökat under de senaste decennierna bl.a.<br />
genom omvandlingen av många hyresrätter till bostadsrätter samt<br />
att de kommunala bostadsbolagen i högre grad blivit vinstdrivande<br />
bolag och mer lika de privata bolagen genom att man strukit eller<br />
minskat tillämpningen av de sociala ägardirektiven.<br />
Bostadspolitiska förändringar<br />
Under 1990-talet förändrades den svenska bostadspolitiken. Vissa<br />
forskare kallar det för ett bostadspolitiskt systemskifte (Lindbom,<br />
2001; Turner, 2000). Bostadsdepartementet avvecklades och<br />
bostadsförmedlingar försvann i många kommuner. De flesta kommuner<br />
i Sverige saknar idag en kommunal bostadsförmedling.<br />
Enligt Boverket (2005) finns kommunala bostadsförmedlingar i<br />
endast tre procent av kommunerna. 1 Kommunernas ansvar har<br />
avreglerats och i den bostadspolitiska utredningen från 1996<br />
poängteras frivillighet istället för lagreglering. Kommunernas<br />
bostadsförsörjning skall istället säkras genom samarbete, frivillig-<br />
1 35 kommuner eller 12 procent av samtliga kommuner angav i Boverkets bostadsmarknadsenkät<br />
2005 att de hade en kommunal bostadsförmedling. Vi en närmare granskning av vad kommunerna<br />
angivit som bostadsförmedling bedömer Boverket att det endast är 10 kommuner (tre procent) som<br />
har en bostadsförmedling som överensstämmer med den definition som angavs i enkäten.<br />
Stockholm är en de kommuner som återinfört en kommunövergripande bostadsförmedling där man<br />
kan ställa sig i kö för en hyreslägenhet hos ett kommunalt eller privat bostadsbolag. Kommunal<br />
bostadsförmedling definieras enligt Boverket som ”en bostadsförmedling som har inrättats av<br />
kommunen och där kommunen beslutar om mål och riktlinjer för verksamheten. Den behöver dock<br />
inte drivas i egen regi, utan kommunen kan uppdra åt någon annan att driva verksamheten enligt<br />
avtal”. (Boverket, 2005).<br />
145