här - Government Offices of Sweden

Svenska välfärdssvar på etnicitet: intersektionella perspektiv på barn… SOU 2006:37
De ”professionella” respondenterna (alltså de som inte svarade
utifrån sina erfarenheter som föräldrar) valdes också utifrån strategiska
grunder. I ett försök att begränsa omfånget av respondenter
till en hanterbar grupp valdes till exempel vård- och omsorgsarbetare
och deras chefer ut så att de skulle representera en bred uppsättning
av olika tjänster. Dessa inkluderade: socialt arbete ägnat åt
att organisera tjänster, socialt arbete ägnat åt att erbjuda tjänster,
socialt arbete med inriktning på barnomsorg, socialt arbete inom
barnpsykiatrin, hälsovård på en kommunal nivå, barndaghem, klinisk
psykologi med inriktning på barn och barnomsorg, välfärdstjänster
i både statlig och privat regi riktade mot barn, samt barnpsykiatri.
Politikerna valdes från många partier, men inte från alla.
De intervjuade tillförde Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna
och Moderaterna. Politikerna var antingen högt uppsatta
inom partiorganisationerna på kommun- eller länsnivå, eller riksdagsledamöter.
Begreppet ”policy-skapare” är ganska vagt, och med
detta menar jag de som, även om de inte är direkt involverade som
politiker, ändå spelar en central roll i att yrkesmässigt forma den
officiella politiken och rikets lagar. Respondenter i denna kategori
var bland andra högt uppsatta rådgivare och/eller människor som
innehade högre chefspositioner i icke-statliga organisationer; politiska
sakkunniga; tjänstemän i den offentliga sektorn med ett konkret
och stort ansvar för områden med relevans för ämnet för den
här undersökningen; högt uppsatta rådgivare inom Socialstyrelsen;
medlemmar i relevanta statliga eller parlamentariska kommittéer;
samt slutligen andra som innehaft strategiska positioner inom den
svenska statsapparaten för främjandet av barns välfärd. De akademiska
respondenterna valdes slutligen för att täcka in ett brett fält
med betydelse för studien och befann sig oftast på en högre nivå i
hierarkin (alltså docenter eller professorer). Relevanta ämnesområden
inkluderade barnomsorg, könsrelationer, etnicitet, barnpsykiatri.
Två saker är viktiga när det gäller intervjupersoner. Ett: även om
de flesta (men inte alla) av respondenterna gav sin tillåtelse till att
bli identifierade med namn så har jag, med hänsyn till analysens
karaktär, ändå valt att låta dem förbli anonyma. I och med detta har
det blivit svårare att vara utförlig beträffande de kontexter i vilka de
verkar (eller förut verkade) då de positioner de innehar annars blir
för enkla att identifiera. Två: en förenklad kategorisering gör inte
full rättvisa åt komplexiteten i mina respondenters identiteter –
många av dem innehade flera olika poster. En individ kunde, till
220