här - Government Offices of Sweden
här - Government Offices of Sweden
här - Government Offices of Sweden
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU 2006:37 Den belägrade Andra och undantagstillståndets förtryck – erfarenheter…<br />
till vardagsrasismen är det utmärkande draget snarast att det osynliggörs<br />
genom processer och praktiker som jag nämnt ovan.<br />
Effekter som visar sig genom till exempel begränsningar i umgängesmönster.<br />
En av de intervjuade vill inte längre gå på konserter med<br />
sina vänner för han tycker det känns obehagligt och påminns om<br />
hur han misshandlades av polisen. Den eller de kränkande händelser<br />
som man fått utstå återkommer som minnen i vissa situationer<br />
och dessa situationer försöker man nu undvika eller förbereda sig<br />
på för att vara beredd, om samma sak skulle hända igen. Det kan<br />
vara obehagligt att gå ut själv, som Robert berättade. Han undviker<br />
eller besöker platser först efter att han försäkrat sig om att polisen<br />
inte ska kunna kontrollera och visitera ostört. Störningen kan skapas<br />
genom att man håller sig till <strong>of</strong>fentliga platser där man vet att<br />
det brukar vara mycket folk. Robert berättar att han numer helst<br />
inte går ensam på stan, utan i sällskap med vänner. På det sättet ska<br />
vännen kunna agera som vittne i fall polisen kommer för att visitera<br />
honom. Men även för att vännen ska kunna meddela familjen vad<br />
som hänt om han skulle föras till häktet (intervju med Robert<br />
2005-02-11). Från att inte uppsöka platser vissa tider på dygnet,<br />
inte köra bil, till att alltid se till att gå med en vän som kan agera<br />
vittne om polisen skulle komma och vara tillgänglig på mobilen.<br />
Den makt eller de krafter som omsluter den invandrargjorda<br />
individen producerar olika former av motstånd. Detta trots att en<br />
av effekterna av att ständigt vara omsluten av rasifierade praktiker<br />
är att tillståndet normaliseras.<br />
Ghassan Hage (Hage 2003) skriver om hopp som en del av en<br />
nationell diskurs. Man kan tala om ett samhälleligt hopp. Ett hopp<br />
som distribueras till medborgaren. Det generellt distribuerade hoppet<br />
är också sammanflätat i det Vi som den nationella gemenskapen<br />
eller känslan av medborgarskap innebär. Vi (Sverige, ”svenskar” )<br />
tror på en bättre framtid. Vi tror på att vi får det bättre. Vi och Jag<br />
är i det samhälleliga hoppets diskurs utbytbart för den som känner<br />
delaktighet i den nationella gemenskapen. Den etniska diskrimineringen<br />
fråntar individen detta hopp. Hoppet om rättvisa, lika värde,<br />
framtid och så vidare. Den förnekar och omöjliggör för individen<br />
att byta ut Jag mot ett nationellt Vi. Att hoppas står i nära relation<br />
till subjektets tillit till samhället och framtiden. (Hage 2003:13) Att<br />
lämnas utan hopp om rättslig hjälp eller rätt till lagen ger ett subjekt<br />
utan hopp och utan en samhällelig gemenskap och är med den<br />
definitionen en som är undantagen kollektiva föreställningar om en<br />
framtid. Flera av de intervjuade har pratat om hopplöshet, att de är<br />
273